Nyheter

Så var det äntligen dags för årets Föräldrafritt! EFS-gården i Åsljunga, med den glittrande sjön och skogens grönska, badade i solsken och välkomnade på allra bästa sätt. De flesta har varit med flera år innan men det fanns även ett gäng som åkte till Åsljunga och lägret för första gången. Oavsett var det stora förväntningar hos både de barnen och de vuxna – en hel helg utan föräldrarna – inte helt fel! 

Föräldrafritt är ett läger dit barn i åldern 5-11 år får åka tillsammans med någon vuxen men inte med någon förälder. De flesta barn tar med sig mor-och/eller farföräldrar men det finns de som tar med sig en moster/faster eller en fadder. Lägret är varje år väldigt efterlängtat, så även i år. Sammanlagt var det 75 personer som tillbringade helgen tillsammans. Det var i år den sjätte gången som lägret anordnades och många har varit med varje år. Det betyder att vissa barn har blivit för gamla för lägret men vill följa med sina vuxna ändå, därför kan man nu komma med som hjälpledare. Sex tjejer och killar fanns med och gick in i olika uppgifter tillsammans med ledarna och de gjorde alla ett fantastiskt jobb.

De fyra unga ledarna tillsammans med de sex hjälpledarna.

En av dem var Benjamin Nilsson Wiberg. Han valde att finnas med vid fisket men hamnade ute i kanoterna en hel del också.

– Det var jätteroligt att vara hjälpledare och ha lite mer ansvar man blev lite som en hjälte, säger Benjamin och skrattar till.

På frågan om han tror att han gjorde någon skillnad för någon på lägret så är svaret ja:

– Jag tror att jag såg några av barnen som behövde ses och behövde lite extra hjälp.

Hjälpledarna fick också vara med på ledarsamlingarna och därmed var de också med på vad som skulle hända under dagarna. De fick stöttning av en av ledarna som såg dem lite speciellt och peppade dem i sitt ledarskap. För Ina Bernesson, som varit på lägret i flera år, blev det en rolig upplevelse:

– Det kändes mer fritt, säger Ina. Det var roligt att få vara med på ledarsamlingarna och veta lite mer än deltagarna om vad som skulle hända.

Ina berättar också att det kändes bra och viktigt att vara en förebild.

– Jag tyckte att det var lättare att hjälpa deltagarna när alla visste att jag var hjälpledare.

Två andra hjälpledarna, 13-åriga Alice och Wilma,  gjorde en film om lägret. En uppgift de tog på stort allvar och tog ansvar för helt och håller själv. Resultatet blev strålande, klicka på bilden för att se filmen.

Temat för lägret var Fötter och det visade sig i olika andakter och aktiviteter. Man målade fötter, pratade om fötter och man sjöng om fötter. Eftersom vädret visade sig från sin allra bästa sida tillbringades mesta tiden utomhus. Många barn, och vissa ledare, passade på att bada även om vattnet var allt annat än varmt.

Ja, det var full rulle i dagarna två där alla trivdes. De vuxna njöt av att få tillbringa tid med barnen och tvärtom. Maten var serverad och ingen behövde diska, aktiviteterna fanns förberedda och tiden till varandra var prioriterad.  Nu är det dags att börja längta till nästa år!

 

Text: Helena Eriksson
Foto: Helene Nilsson, Helena Eriksson
Film: Wilma Jarbo, Alice Bengtsson

När man kommer in genom dörren finns en tydlig skogräns. Det finns en plats som med tejp visar var ”skrikrutan” är. På skärmen syns ett gediget och genomtänkt program. De kommer bärandes på datorer, stolar, madrasser och väskor. Det är idel glada miner och att man är taggad finns det inget tvivel om. Trots att det är strålande väder är det ingen som klagar på att de ska gå in. Nu är det dags, terminens Xpel ska till att börja. 

Simon Simonsson ifrån Vasakyrkan i Kalmar hade en dröm, en dröm om ett spelläger där man kunde möta de ungdomar som spelar. Det handlar om LAN, när man spelar på datorn, ofta med varandra fast man sitter på olika platser och kommunicerar med mikrofon och hörlurar, men det handlade även om konsolspel, eller tv-spel, och det traditionella brädspelet soml har blivit allt mer populärt de senare åren. Idag är det helt enkelt så att många ungdomar umgås genom spel.

– Jag hade en dröm om att göra ett läger där man fick möta alla dessa ungdomar, säger Simon. Jag hade en längtan efter att få nå dessa ungdomar med evangeliet, att mitt i deras kultur få berätta om Jesus, och som en bonus kunde man även få tillfälle att diskutera en del av de avarter i form av utstuderat sex och våld som man kan stöta på i en del spel.

Simon kontaktade EFS Sydöst med sina tankar och det visade sig att man hade pratat om just detta veckan innan men saknade någon som kunde hålla i lägret. Simon Sjöberg från Ängelholm och Mika Auvinen från Göteborg, som också fanns med i spelvärlden, eller gamingvärlden som man säger, var snabba att hänga på och så skapades Xpel.

Om man förlorar kan det vara bra att skrika.

Det första lägret ägde rum under hösten 2009, då i Timmernabben. Under våren 2010 ville fler vara med och man startade ett satellite-läger där man fanns i Kalmar, Ängelholm, Göteborg och Uppsala samtidigt. Fast man samlades i grupper på olika platser i landet kunde man koppla upp sig via internet och spela tillsammans. Även under gudstjänsterna kopplade man upp sig under predikan men skötte lovsång lokalt. På hösten träffades man i Kalmar och under våren på olika ställen i landet. När Xpel var som störst, hösten 2011, samlades 120 gamers i Kalmar för tre dygn av spel tillsammans.

Det är lätt att tro att man sitter isolerad och ensam när man spelar på datorn eller TV:n men för det mesta handlar det om att man spelar mot varandra eller tillsammans i lag. Man pratar med varandra via headset och i verkligheten är spelandet väldigt socialt.

Hugo Johansson och Elias Nordén är på sitt första Xpel.

Johanna Nordén släpper av två av sina söner på lägret.

– Mina pojkar vill själva vara med på det här. De finns i spelvärlden men de finns även med i kyrkan, säger hon. Det är en bra kombination.

Just detta läger har 39 deltagare, från 13 år och uppåt, och ledare. Man är förväntansfulla. Lucas Henriksson har varit med på Xpel i många år både som deltagare och ledare. Förra året tog han steget upp till lägerchef. Han har fullt upp med att få ordning på allt men har ett stabilt gäng ledare med sig.

– Det här är kul, säger han med ett stort leende.

Man samlades till gudstjänst varje kväll.

Det blir två dygn med mycket spelande, en del fotboll utomhus, gudstjänster och god mat. En del av charmen med LAN-läger är att spela på nätterna men ledarna stänger ner nätverket mellan kl 03.00 och 09.00 den första natten för att försäkra sig om att det blir vila för deltagarna. Den andra natten kan man välja själv hur man vill göra. Under gudstjänsterna ser man också till att stänga LAN-lokalen så det blir ett break.

Det var ett gäng trötta men mycket nöjda gamers som åkte hem när lägret var slut. Lucas var nöjd men berättar att energin var nu slut. Både ledare och deltagare åkte säkerligen hem till en skön natt sömn i egen säng.

Text: Helena Eriksson
Foto: Viktor Karlund, John Henrysson, Lucas Henriksson

Att vara en lärjunge

Emma Råvall är en av de som valt att gå lärjungaskolan denna termin. Här berättar hon om hur hon upplevt terminen och hur den har påverkat henne och andra omkring henne. 

Det är något speciellt med att vara på läger. Oavsett hur länge eller var någonstans det är, så kommer man alltid snabbt in i bubblan – lägerbubblan. I den är allt lite extra kul och det är lättare att tro. Kanske beror det på att man lever så intensivt med andra kristna och lär sig så mycket nytt om Gud. Men så fort man kommer hem hamnar man i gamla rutiner igen och allt det där som var så lätt och härligt glöms liksom bort.

 Till min förvåning och glädje gällde det inte riktigt lärjungaskolan. Varje gång jag kommit hem från en av träffarna och sen även flera dagar efter, satt en del av känslan kvar. Jag har kommit på mig själv med att välja lovsångslistan framför vanliga musiklistan på spotify flera gånger om dagen. Jag har börjat söka efter bibelord på internet på tåget hem från skolan. Jag har börjat be för små saker under dagen, vilket jag inte gjort så ofta innan.

 Jag tror det beror på att lärjungaskolan har ett så tydligt fokus på just undervisning och vår personliga tro, men också att det finns en så enkel och härlig stämning.

 Undervisningen har för mig varit väldigt relevant och har gått att koppla till vardagen. Vi har bland annat pratat om kristen livsstil och ledarskap, två ämnen som gett mig både svar, nya tankar och verktyg att ta med mig hem och fortsätta reflektera kring. För kristna är vi ju hela tiden, men det kanske inte alltid är så att man tänker på vad det innebär att leva som det eller hur man lever efter Guds vilja i dagens samhälle.

Vi som deltog fick alla chansen att hålla i en andakt om vi ville. En uppgift som var spännande och ny för mig. Det utmanade/uppmuntrade mig att fundera och förbereda hemma, något som fick mig att fortsätta att reflektera över min tro även utanför lägersituationen. Det fick mig också att veta att jag vågar att hålla i en andakt själv och lita på att den är i Guds händer.

  Något som inte går att undgå med läger, eller kristna sammanhang överlag, är det underbara umgänget. Det är på något sätt annorlunda från det man kanske har i skolan eller på jobbet. En av sakerna jag tyckt varit så bra med lärjungaskolan är just att få dela klassrummet med andra och kunna diskutera allt mellan himmel och jord, om det så var under en lektion, runt matbordet eller mitt i natten (eftersom vi var dåliga på att gå och lägga oss i tid…). Att kunna diskutera och umgås så enkelt fast man inte känner varandra toppenbra är jätteskönt, speciellt eftersom vi alla höll med om att diskussioner lätt blir till argumentationer och debatter i t.ex. skolmiljön.

En annan bra sak med lärjungaskolan har varit att man åkt hem emellan och fått tid att tänka efter över vad som sagts, men efter inte allt för lång tid fått återvända till samma gäng igen och kunnat fortsätta på trådar eller börja på nya.

Det vi pratat om dessa tre helgerna har verkligen satt sina spår hos mig på olika sätt, fått mig att växa i min tro och lärt mig hur jag ska släppa in Jesus i vardagen. Jag har blivit inspirerad och motiverad att fortsätta lära känna Gud mer. Ett konkret exempel på hur lärjungaskolan påverkat mig är att jag tog tag i att skapa en kristen skolgrupp på min skola tillsammans med några andra som också var med på lärjungaskolan och det har visat sig uppskattat på skolan och har fått mig att identifiera andra med samma tro som mig i min vardagsmiljö.

Text: Emma Råvall
Foto: Privat

Sällan möter man någon som ständigt strålar såsom hon gör. Hennes blick är tydlig och varm. Hon ser varje människa och leendet lämnar aldrig hennes ansikte. Det är viktigt för henne att ge alla samma bemötande, de ska känna sig sedda, uppmuntrade och unika. Det är vad varje människa som möter Louise Malmborg, ungdomsledare i EFS-kyrkan i Ängelholm, gör. Känner sig sedda, uppmuntrade och unika. 

Sedan höstterminens början arbetar Louise på 40% som ungdomsledare i kyrkan samtidigt som hon studerar till studie- och yrkesvägledare på heltid. Man kan tycka att det låter mycket men Louise får tiden att gå ihop mycket för att övriga i arbetslaget är villiga att anpassa sina tider efter hennes studier.

På fritiden leder Louise dans på Friskis och svettis.

– När jag fick telefonsamtalet från de som arbetade med att rekrytera en ny ungdomsledare hade jag inte haft någon tanke på att söka tjänsten, berättar Louise leende. Men när de ringde och berättade om sina tankar så kändes det rätt direkt att, ja – det var för mig.

Louise är uppvuxen i ett kristet hem där kyrkan varit en naturlig del. Man hörde hemma i S:t Olof i Helsingborg men ett år innan konfirmationen tillbringade familjen tio månader i Thailand. Familjen var inte en del av en församling där utan firade gudstjänst hemma i den mån de kunde. Vid ett tillfälle mötte de en familj som tillhörde en mer karismatisk församling i Sverige. De bad tillsammans och Louise hörde för första gången någon som talade i tungor. Pausen från församlingslivet i kombination med den underliga upplevelsen att höra någon tala i tungor för första gången ledde till att Louise ifrågasatte den tro hon och hennes familj bekände sig till. Hon berättar att hennes föräldrar pratade med henne och systern om att det var upp till barnen själva att välja om de ville följa Jesus eller inte.

– Det var ett uppvaknande för mig, säger Louise fundersamt. Det var mitt beslut, jag kunde inte leva på mina föräldrars tro.

Det blev dags för konfirmation och Louise minns att hon sa till Gud att nu hade han en månad på sig att visa sig för henne. Det blev inga blixtnedslag eller brinnande buskar men han ryckte tag i henne. En längtan och en nyfikenhet väcktes.

Under sin gymnasietid började hon, som var gymnast sedan tidigare, att dansa och det blev viktigt för henne. Hon hörde om en bibelskola i Australien, Hillsong college, som hade en danslinje, det lät intressant.

– Jag var inte riktigt säker i min tro men bibelskola och dans lät som en bra kombination, säger Louise. Jag visste egentligen inte alls vad jag gav mig in på. Flytta hemifrån, flytta till ett nytt land och börja en ny skola som jag inte visste mycket om. Idag kan jag se tillbaka och tänka att det var lite naivt men samtidigt blev det väldigt bra. Det var häftigt att inse att man kunde göra en nystart på det sättet.

Det blev så bra att Louise stannade i två år. Hennes tro blev stabil och hon växte som människa.

Louise är passionerad och brinner för den lokala församlingen.

Under hennes tid i Australien bytte hennes föräldrar kyrka och kom till Ängelholm. Louise hade varit i kyrkan någon gång och hennes rumskamrat i Sydney hörde hemma i just EFS-kyrkan. Det blev naturligt för dem båda att tänka att det var dit man skulle komma tillbaka och de visste tidigt att de ville teama i församlingen.– Min relation med Jesus växte under tiden på Hillsong, säger Louise och ler åt minnet. Jag såg att kyrkan kan vara fantastiskt rolig och att det fanns fler sätt att “göra kyrka” än det jag förut upplevt. Jag såg att det är kul att engagera sig  och jag insåg att Gud har en kallelse för mig.  Gud och jag skapade mitt liv tillsammans.

– Jag teamade i 1,5 år, säger Louise. Jag lärde mig mycket och mina tankar gick ofta kring olika kyrkors kultur och uttryck men jag såg också att Gud jobbade med mig lika mycket här i Sverige som han gjort i Australien. Han är densamme överallt.

Dansen har Louise tagit sig med till EFS-kyrkan som redan hade olika dansgrupper. Hon har kommit med en ny dimension och, liksom hon gör i allt ungdomsarbete, låter hon de unga få ta plats och prova på ledarskap och ansvar.

Helena Bonde, som ansvarar för barnarbetet i församlingen, har bara gott att säga om sin kollega:

Sedan snart ett år tillbaka är Louise gift med Johan och tillsammans drömmer de om att någon gång i framtiden bo en period utomlands.

– Louise är väldigt smidig och effektiv, säger Helena. Det hon tar på sig fixar hon, hon är pålitlig och snabb att verkställa. Hon är kanske inte den som hörs och syns men hon gör ett stort arbete lite bakom.

Helena forsätter:

– Hon är smidig som person också och kan prata med alla på ett behagligt sätt samtidigt som hon är  en god lyssnare. Jag är glad att ha henne som kollega!

Louise stora styrka enligt henne själv är att hon är handlingskraftig. De flesta skulle hålla med men skulle nog säga att en ännu större styrka hon har är hennes unika sätt att uppmuntra människor. Bara genom ett kort möte får hon människor att gå med lite rakare ryggar och känna sig unika. Hon vet själv vem hon är i Jesus och att hennes identitet ligger där. Det är så tydligt att det smittar av och inspirerar bara genom att möta henne. En stor och viktig gåva som hon förvaltar mer än väl.

Text: Helena Eriksson
Foto: Frida Lubera, Privat, Helena Eriksson

Salt Sydsveriges vision och strävan är att barn och ungdomar ska få lära känna, komma till tro på och följa Jesus Kristus. Salt vill ge näring åt en tro som håller i vardagen och ge utrustning för att växa som kristen samt arbeta för mission i Sverige och utomlands. Det finns många olika sorters arrangemang för att förverkliga detta och Salt Sydsverige är stolta över att ha 1100 medlemmar i sitt register. Men utan frivilliga ledare skulle det inte finnas något Salt Sydsverige eller några läger i vårt distrikt. Tyvärr har vi dock problem med att hitta ledare för närvarande och läger har ställts in.

Under 2017 var 143 ledare med i verksamheten. Det var barnläger, tonårsläger, ungdomsläger, ungdomskvällar och mycket mer som var igång. Men varför väljer man att finnas med som ledare på läger? Livsluft frågade några av dem som varit med:

– Det är viktigt att vi anordnar läger för barn och ungdomar, säger Kajsa Starfelt som varit med som ledare flera gånger. Det är en förmån att få vara med och dela den upplevelsen med barnen och de andra ledarna.

De senare åren har Kajsa funnits med som ledare på Föräldrafritt:

– Det är ett bra läger bra eftersom barnen då får åka tillsammans med en annan vuxen än sina föräldrar, men som de känner väl och känner sig trygga med. Dessa läger är en bra inkörning till att sen våga åka själv på andra läger.

Hannes Olausson har funnits med på flera tonårsläger:

– Jag har valt att vara ledare i Salt för att jag älskar att hjälpa människor växa i sin tro, säger Hannes. Jag älskar även att växa själv och det tycker jag att jag gör varje dag när jag är ledare. Man märker verkligen att Gud är närvarande på lägren och vill träffa alla ungdomarna på lägret.

Något som står i Salt Sydsveriges verksamhetsplan är att man ska bygga upp nya unga ledare. Detta gör man genom att ta med nykonfirmerade ungdomar som ledare och ser till att de praktiskt får finnas med och sakta men säker lära sig om ledarskap. En som började sin ledarbana på det viset är Simon Knutsson, som senare kom att arbeta som distriktskonsulent för Salt Sydsverige och nu studerar till präst.

– Att jag fick förtroendet att vara ledare inom Salt i tidig ålder har betytt oerhört mycket för mig, säger Simon fundersamt. Jag var nog inte särskilt duglig till en start men många har visat stort tålamod vilket gjort att jag alltid vågat vara mig själv.

Han fortsätter:

– När jag blir präst kommer jag att ta med mig Salts ledarträning och filosofi: att ge ungdomar förtroende, tålamod, mandat och bibelförankrad undervisning om lärjungaskap.

Det finns alltså väldigt många som vill finnas med på Salt Sydsveriges olika arrangemang och antalet som varit med under årens lopp är stort. Man kan inte bli annat är överväldigad över intresset som har funnits och som finns. Idag finns det också många som vill finnas med som ledare men det har inte varit riktigt lika lätt att hitta villiga under detta läsår.

– Det finns många som vill finnas med som ledare och det är otroligt roligt, säger Charlotta Nordström, vikarierande distriktskonsulent. Framför allt är det unga tjejer och killar som vill vara med. Det som är lite svårare just nu är att hitta lite äldre ledare, de som vill vara lägerchefer och ha lite mer ansvar.

Detta har lett till att ett barnläger blivit inställt under läsåret och just nu ser det ut som om sommarens ungdomsläger, Midsommarljus, även det blir inställt.

– Vi har på senare år försökt att dela lägerchefens uppgift på två personer där det har passat sig, säger Charlotta. Det gör att man som lägerchef känner att uppgiften inte blir alltför stor. Man får heller inte glömma att vi som arbetar på Salt Sydsveriges expedition gör så mycket av det förberedande arbetet vi kan, naturligtvis i samråd med lägerchefen.

Det är främst distriktskonsulenten som finns med i hela planeringsarbetet inför olika arrangemang.

– Min främsta uppgift är att underlätta för de frivilliga ledarna, säger Charlotta. De ska kunna komma in i planeringsarbetet och veta att det har stöd i allt som behövs för att få ett läger att fungera. Så mycket jag kan göra, gör jag. Sedan är det ofta att ledarna själva vill planera sin del på lägret och kreativiteten är stor!

Om det är så att du vill finnas med på läger som ledare, hör av dig till Charlotta! För att vara ledare behöver du ha konfirmerats men någon övre gräns finns inte. Vi behöver alla åldrar i vår verksamhet! Salt Sydsverige ser framemot att möta just dig! Anmäl dig som ledare på http://saltsydsverige.nu/ledare/

Du når Charlotta på 0703 -38 80 64 eller
charlotta.nordstrom@efssyd.org

 

Text: Helena Eriksson
Foto: Privat, Helena Eriksson

 

Det återstår bara timmar av lägret. Tonåringarna packar ihop sina saker och städar sina rum. När de är färdiga hamnar de en efter en i en sofforna i dagrummet. Det skrattas, det berättas, det delas roliga saker på mobilerna. Sakta men säkert börjar en lovsång höras och efterhand hänger de på, en efter en. Till sist ljuder lovsången starkt och förtroendefullt. De sjunger från hjärtat, det är äkta. (längst ner i artikeln finns en film där du kan se dem sjunga).

Årets Winter Light på ÅhusGården blev verkligen härligt! Man hade turen att få 25 cm snö på gården bara dagarna innan lägret började, det kan ju aldrig vara fel. Naturligtvis blev det tid för åkning i sopsäck nedför backarna ett par, tre gånger under dagarna. Dagar som, så många gånger förr när det är Light-läger, handlar om att vara sig själv. Dessa 12-13- och 14-åringar är väl medvetna om att de kan slappna av på ett annat sätt när de är på läger eller när de är i kyrkan. Varje gång Livsluft besöker ett Light-läger är det detta tonåringarna vill prata om vilket visar hur viktigt det är för dem.

– I skolan så finns det andra förväntningar på oss, säger Joanna när de sitter ner för att äta lunch. Man är inte accepterad för den man är liksom.

Miriam, Ella, Lydia, Daniel, Ida, Minna och Joanna pratar om hur viktigt det är att åka på läger.

Runt matbordet börjar man prata om olika saker som händer i skolan och om hur eleverna pratar med varandra. Man kommer fram till att det handlar om attityd, och den är inte bra.

– Kanske har det att göra med att i kyrkan eller när man är på läger så samlas vi som har gemensamma intressen, säger Ella. Här behöver man inte låtsas.

På frågan om man berättar om man är kristen eller ej i skolan så är det ingen av de som sitter runt matbordet som väjer i den frågan. De flesta av kompisarna vet att de är kristna men det är ändå lite krångligt, ska man berätta eller ska man inte berätta för nya. De menar att det är lätt att bli dömd på förhand och nya kompisar inte ser dem fullt ut för vem de är. Samtidigt vill de inte hymla om Jesus, det är de överens om. Det är spännande att höra deras mogna tankar och de tycker om att diskutera sådana viktiga frågor.

Linus, Erica och Jennie kämpar med sina väskor när det är dags att åka hem. Hannes håller ett vakande öga

– De är verkligen ljuvliga de här tjejerna och killarna, säger lägerchef Lotta Nordling. Samtalen om vad det innebär för dem att vara kristen har varit otroligt spännande och de har varit väldigt öppna, både i stor grupp och i smågrupperna. Det tänks en hel del, det märks.

– Det blev en otroligt fin gudstjänst, säger Lotta. De vet vad de vill och hur de vill presentera budskapet om Jesus men även hur de vill lovsjunga Honom. Vi avslutade gudstjänsten med att äta de vackra och roliga tårtor som barnen gjort under tårttävlingen. Vissa smakade gott men det gjorde inte andra…Under lägret har tonåringarna själva skapat en gudstjänst. Man delade in sig i olika grupper och med stöttning från ledarna jobbade man på teater, dans, sånger, bönestationer, mötesledning och vittnesbörd.

Lotta skrattar när hon berättar. Att vara med just denna åldersgrupp när något som betyder mycket för henne. Det syns och tonåringarna märker det också.

– Ledarna är bara bäst, utbrister Amanda, Miriam och Lydia.

Dessa tre tjejer är på sitt allra sista Light-läger då konfalägren i sommar hägrar. De är överens om att det är lite sorgligt men man kan också se på dem att de är redo för det nya som kommer med ungdomsläger och ungdomsgrupper.

– Jo, vi längtar till konfat, det ska bli spännande och kul, säger de med en mun.

Tonåringarna på Light-lägret är härligt frimodiga och oförstörda i sina tankar. De följer Jesus, punkt slut. De inser trots sin unga ålder hur otroligt viktigt det är att finna platser där de helt och fast kan var sig själva. Där de vet att de inte blir dömda utan där de är sedda som värdefulla och där de är viktiga. Precis som de är.

Text: Helena Eriksson
Foto: Charlotta Nordström, Helena Eriksson

Det har inte varit så mycket snö i Åre sedan på 1960-talet. Vädret är kallt men friskt och soligt. Backarna är välpistade och redo för många åkare under vintern. Som vanligt arrangerade Salt Sydsverige en resa till Åre under sportlovet och när bussen drog iväg med de 36 deltagarna och ledarna, var det stor förväntan och längtan till backarna som låg i luften. Och vilken vecka det blev!

Under en vecka i Åre hinner man med mycket mer än att åka skidor och bräda. Det finns tid för snöbollsbrännboll, att bada i vedeldad tunna, lekar, kvällsåkning, längdåkning och andakter varje dag. En kväll samlas man också i stavkyrkan för en mässa, en stund som alltid är viktig och betyder mycket för alla som är där. Men den mesta tiden tillbringar man i backarna.

Emma Sellergren var med på resan förra året och valde att följa med även detta år.

– Vi var ett gäng tjejer som var med förra året som blev väldigt tajta och kom varandra nära, säger hon. Vi träffas och hörs av på sociala medier och för oss alla var det en självklarhet att åka med i år igen.

Mika Svensson konfirmerades i somras och var med på sin första resa. När han får frågan om hur det har varit utbrister han genast:

– Det har varit svinbra!

Han forsätter:

– Vädret har varit jättebra och jag har fått många nya kompisar, det har varit lätt att lära känna folk. Det är roligt att ledarna vill göra sådan som vi också vill göra, köra off pist och i skogen och sånt. Resan har varit fantastiskt.

Årets ledare: Gabriel Fürstenberg, Fredrik Jönsson, Daniela Åberg, Tobias Nordén, Jonas Helgesson och Magnus Lennartsson. Fattas på bilden gör Christoffer Lundahl.

En av ledarna är Daniela Åberg som är med på Åre-resan som ledare för första gången. Danni, som hon kallas, har varit på många läger under sin egen uppväxt, något som har fått betyda enormt mycket för henne.

– Att som vuxen få finnas med som ledare på läger är viktigt och väldigt roligt, säger hon. Det handlar om att ge tillbaka till Salt och till Gud. Det har varit ofantligt viktigt för mig att kunna åka på läger under min uppväxt, och ledarna har alltid varit väldigt betydelsefulla för mig. Att få komma tillbaka som ledare själv är en välsignelse.

Men det handlar inte bara om att ge tillbaka, det är roligt också. Det handlar om ungdomarna, om mötet med dem.

– Det allra bästa med veckan har varit alla samtal och att komma ungdomarna nära, fortsätter Danni. Man hinner dela mycket av livet när man reser på detta sätt, när man åker skidor tillsammans, när man åker lift ihop. Att få vara en röst som uppmuntrar dem är fantastiskt men man får så otroligt mycket uppmuntran tillbaka från dem också. Det är stort att få förtroende att komma dem in på djupet.

Årets grupp har inte haft stora grupperingar och man har sett varandra, ungdomarna själva har sett till att ingen varit ensam. Gemenskapen har varit stor. Säkerligen beror det till viss del på det äventyr man råkade ut för på resan upp när man, endast 30 min från Hållandsgården där de skulle bo, åkte i diket. Vägarna däruppe är plogade lite för långt ut i vägrenen och bussen hamnade lite för långt ut och gjorde en snäll avåkning. Det blev ingen uppståndelse och ingen skadades. Krisplanen gick in och ungdomarna kom ut i backen endast tre timmar senare än planerat. Ledarna gjorde ett storartat jobb med att följa upp och redan dagen efter var uråkning överspelad även om det var lite läskigt att åka av, det tycker de alla.

– Eftersom det gick bra blev det istället lite spännande, säger Johanna Lennartsson som var på sin fjärde resa till Åre. Men man kan nog säga att alla var noga med att ha sina bälten på efter detta. Och visst tänkte man lite på det när man var på väg hem.

Trots detta blev det en fantastisk vecka. Som Mika uttrycker det:

– Det bästa med hela lägret har varit alla människor som man lärt känna.

Det är vad det handlar om; gemenskap och lära känna nya människor, att få fördjupa vänskaper samtidigt som man gör roliga saker. Det var ett gäng trötta deltagare och ledare som klev av bussen. Att de hade haft en bra vecka syntes tydlig på dem och alla var noga med att krama om varandra innan man for hem till vardagen igen.

Text: Helena Eriksson
Foto: Daniela Åberg, Helena Eriksson

Hon ser fundersam ut där hon sitter på sin nya arbetsplats. För ungefär tio år sedan var det hon som var på konfaläger. Det var då hon träffade dåvarande distriktskonsulent Sara Starfelt och en låga tändes i henne. Det här var ett jobb hon ville ha en dag. Att få arbeta med barn och ungdomar med ledarskap, lärjungaskap och läger. Men inte bara det. Hon ville jobba i Sydsverige. Åren gick och drömmen glömdes bort, tills en dag i höstas då hon blev påmind om sina tankar som ungdom. Och nu sitter hon här. Som vikarierande distriktskonsulent i Salt Sydsverige. 

Charlotta Nordström är uppvuxen i Kristofferkyrkan i Karlshamn där hennes pappa arbetade som präst. Det var en barn-och en ungdomstid som präglades av livet i kyrkan, där musiken spelade stor roll och där flitigt skolarbete varvades med mycket lekfullhet.

– Jag kommer ihåg när vi startade vår Salt-förening i Karlshamn, säger Charlotta. Det var så tydligt något nytt och spännande som hände i vår förening. Man fick ett medlemskort och det hade jag kvar i många år.

Charlotta har arbetat med Salts verksamhet i flera år. Parallellt med studier på Johanneslunds teologiska högskola har hon vikarierat som distriktskonsulent i EFS Mittsverige och hon har även haft en tjänst på Salt och EFS riks. Med andra ord är EFS och Salt något som sitter i benmärgen på Charlotta.

– Jag ser framemot att få lära känna barnen i distriktet, säger Charlotta och hon skiner upp när hon pratar. Det ger mig så väldigt mycket att få hänga med dem. Tron är så naturlig för dem och de har så bra tankar och vittnesbörd som styrker mig. Jag ser mycket fram emot det första lägret som äger rum om några veckor.

Charlotta har genom sitt arbete på Salt riks och som distriktskonsulent i Mittsverige funnits med på det stora ungdomslägret Livskraft Syd ett par år. Här har hon fått möjlighet att träffa många av ungdomarna från vårt distrikt.

– När jag själv var ungdom betydde det så mycket att få komma iväg på läger, säger hon. Att få komma till större sammanhang och få träffa andra ungdomar än dem man träffade hemma var viktigt. Där fick man känna tillhörighet till något större.

Charlotta stannar upp i tankarna en stund, sedan fortsätter hon:

– På lägren fick jag se andra uttrycksätt än jag såg hemma. Jag fick möjlighet att brottas med olika saker i min tro och därmed utvecklas. Det var på ett annat sätt än hemma i församlingen. Både ungdomsgruppen och lägren behövdes.

Som teolog hoppas Charlotta kunna undervisa och bygga upp ungdomarna hon möter. Hon älskar att prata teologi och det är speciellt det Gamla testamentet som lockar. Hon menar att i Gamla testamentet får man en tydlig bild av vem Gud är men också vem människorna är.

– Jag är en analyserande människa som vill förstå människor och jag vill förstå Gud, säger hon med ett leende. Gamla testamentet ger en tydlig grund för vem vi är och hur vi samverkar med Gud.

I sin uppväxt fick hon tydligt se hur Gud och människor samverkar då hennes föräldrar, som inte på något sätt hade mycket pengar, öppnade sitt hem och såg till att hjälpa de som behövde hjälp. De hyrde boenden till människor även om de kanske inte alltid hade pengar till det men Gud välsignade och försåg. Det var en tydlig samverkan.

– Mina föräldrar har betytt otroligt mycket för mig. De har varit trofasta och de har visat mig vad som är viktigast i livet.

När Charlotta ska koppla av spelar musiken stor roll. Hon har i stort sett alltid varit med i en kör och efter endast ett par veckor i sin nya hemstad Helsingborg har hon gått med i en gospelkör. Hon tycker även om att läsa och hon tycker det är kul att baka tårtor.

– Jag tycker inte så mycket om att äta tårta, säger Charlotta och skrattar till. Men det är kul att baka dem och skapa något som är fint och vackert. Det är på detta sätt jag får utlopp för min kreativitet och det är också ett sätt att slappna av på.

Rebecca Dunåker träffade Charlotta på Blåsarläger när de var i 10-11 år åldern och de har än idag en nära relation:
– Charlotta är väldigt rolig, säger Rebecca entusiastiskt. Hon kan verka sansad men hon har en helt galen och rolig sida också. Hon älskar musik och gärna musik från Disney. Speciellt filmen Hercules där hon kan varje replik i hela filmen. Hon är otroligt duktig på att komma ihåg saker och hon kommer ihåg mer om mitt liv än jag själv gör! Men så är hon också duktig på att lyssna.

Rebecca fortsätter:

– Hon har bra koll på läget och hon sätter sig verkligen in i saker och ting. Charlotta vill alltid göra sitt bästa. Ja, och så älskar, älskar, älskar hon chips!

Salt Sydsverige är mycket glad över att få ha Charlotta i sin verksamhet. Hon är en strukturerad person som tycker om att ha var sak på sin plats. Precis som Frida, som hon vikarierar för, är hon drivande och effektiv, något som redan efter några veckor i tjänsten syns tydligt. Men viktigast av allt är att hon med sitt sätt, sina ord och sina ögon visar att Jesus är viktigast för henne. Det smittar av och inspirerar, precis som hon vill. Charlottas dröm har blivit verklighet.

Text: Helena Eriksson
Foto: privat, Helena Eriksson

 

”Det är en livsstil”

Vad är det med scouting som gör att man engagerar sig i hela sitt liv? Vad är det som gör att när barn och ungdomar blir vuxna och därmed ledare väljer att dra stora lass för att föra scouting vidare? Vad är det som lockar? Svaren som kommer under årets Wintercampen och Wintervaken är lite olika men när allt kommer omkring handlar det om livsstil. Ett sätt att leva, med varandra och med naturen. Och med Jesus. 

För 18:nde året i rad var det dags för Wintercampen, som vanligt den sista helgen i januari och som alltid på Göransborg utanför Höör. Något som har kommit att bli det stora scoutlägret i Sydsverige som ingen av kårerna vill missa. En helg då de får komma samman, då barnen och ungdomarna i distriktet med samma intresse får träffas, utmanas och ha kul.

Efter några år önskade ungdomarna att lägret var längre så 2010 startade man Wintervaken som äger rum parallellt med Wintercampen. Ungdomarna kommer till Göransborg redan på fredagens kväll och hänger på ”camparna” när de ansluter på lördagens förmiddag. När Wintervaken är igång vet man aldrig hur det slutar; det kan hända att man sover i hängmattor ute i snön, att man drar ut på kvällsspårning eller att man är vaken i stort sett hela natten. Att gemenskapen är stor ungdomarna emellan går inte att tveka på:

– Man delar liksom livet tillsammans, säger Viktor och Matteha som båda är med i Svensköps scoutkår.  Man blir som en liten familj.

Matteha tillägger:

– Det man gör på scouterna gör man inte någon annanstans, det är så annorlunda än livet hemma.

Viktor utbrister glatt:

– Det är som en livsstil!

Sara Johnsson är huvudansvarig för Wintervaken även detta år och det är tydligt att hon trivs. Som många gånger förut, är Rune Lindgren och Freja Albertsson med som är ledare för ungdomarna. De berättar att man har haft ”gött häng”, lagat mat tillsammans och under andakten har man utmanat ungdomarna att fundera på vad och vem de tror på.

På lördagens förmiddag ansluter kårer från Röke, Ängelholm, Allerum och Svensköp. Det blir genast liv i luckan och barnen är väldigt förväntansfulla. På frågan om vad de förväntar sig får man höra från mer än ett håll: ”att det blir lika bra som förra året”.

Barnen drar ut på spårning i skogen och ledarna samlas runt lägerelden. Man presenterar sig för varandra och ser över att alla har koll på sina uppgifter. De flesta ledarna har varit med i många år, till och med alla år, medan några är nya för i år. Man märker att det finns mycket erfarenhet och stor rutin men man är noga med att hitta på nya utmaningar så barnen inte ska känna igen tävlingarna. Kampen tas på stort allvar av alla men med stora mängder skratt! Alla vill vinna – flaggan står på spel.

Samtidigt som aktiviteterna pågår för fullt i skogen är det lika högt tempo i köket. Knut-Göran Knutsson och Jasmine Tenshult förbereder inför kvällen då det vankas spagetti och köttfärsås men även krabelurer. Man har redan hunnit utfodra alla deltagare och ledare till lunchen då det traditionsenligt bjöd på rejäla hamburgare från grillen utomhus.

– Man är ju här först och främst för barnens skull, säger Jasmine. Men det är också väldigt roligt att vara engagerad. Det här är så annorlunda mot allt annat man gör i vardagen. Så tycker ju även barnen, här kan de få utmana sig själv och träna samarbete i en trygg miljö.

Knut-Göran har varit med alla år sedan starten och han håller med Jasmine:

– Inom scouterna finns inte de krav som finns i skolan, säger han. Här kan barn, ungdomar och ledare slappna av på ett annat sätt.

Niklas ”Nixon” Hällgren är en av ledarna från Ängelholm. Han själv blev scout först som ungdom och kom med på Patrullriks, EFS och Salts stora nationella scoutläger som äger rum var tredje år, 1984. Under åren har han varit ledare lokalt men även funnits med på så många Patrullriks han har kunnat. När han träffade sin fru Helena och de fick sina barn, Kajsa och Jenny, fick de hänga med och de blev bitna direkt. När han och Helena för ett par år sedan fick fråga om att starta upp en kår i EFS-kyrkan i Ängelholm gjorde man så med tanken att man skulle åka med kåren till Patrullriks i Mossebo som ägde rum i somras. Sedan skulle man inte fortsätta mer. Men det blir inte alltid som man tänkt sig!

– Dels så har vi många barn som tycker att det här är väldigt roligt, dels möter vi också nya människor genom vår scoutkår, säger Niklas med ett leende. Så då kan vi ju inte lägga ner. Vi har ju så roligt med barnen i naturen och det är kul att få dela med sig av vad man själv lärt sig genom åren.

Wintercampen och Wintervaken närmar sig sitt slut. Vinnare i år är Ängelholm och jublet är stort. Redan nu ser deltagarna framemot nästa års läger men man längtar också till sina egna samlingar i sina egna kårer. Ledarna gör ett storartat arbete med att möta och inspirera barnen och ungdomarna. Det är som Nixon säger: ”Jag har fått så oerhört mycket av scouterna och nu är det tid att ge tillbaka till andra.”

Text: Helena Eriksson
Foto: Sara Johnsson, Helena Eriksson

”Det roligaste har varit att få vara med och se hur man bygger upp ett sådant här stort läger.” Det är Lisette Schwartz som berättar om hur det är att vara med i planeringsgruppen för Livskraft Syd för första gången. Ett läger där fyra distrikt, Sydsverige, Västsverige, Sydöstsverige samt Mittsverige, samarbetar för att få ihop ett läger som är fyllt av seminarier, gudstjänster, caféer och underhållning. Ett läger dit man som ungdom kan komma och få smaka och se. Där man får djupare undervisning om Jesus Kristus och där Han får stå i tydligt centrum. 

Under samma dagar över nyårshelgen äger tre Livskraft-läger rum i landet; Livskraft Norr, Livskraft Polar och Livskraft Syd. Sammanlagt är det 370 deltagare och ledare som samlas. Livskraft Syd ägde rum för första gången 2004, då på Glimåkra folkhögskola. Där körde man i två år innan man flyttade det till Sundsgården. Livskraft är känt som ett ”lite lyxigare” läger där man sover endast två-tre personer i varje rum och har egen dusch och toalett. Man äter i skolans matsal och maten får alltid högt betyg. I år är det 150 deltagare och ledare som samlas den 28 december men arbetet med lägret börjar redan i mars månad.

 

– Vi brukar avsluta arbetet med förra årets läger i februari för att sedan i mars börja planeringen för nästa år, säger Frida Ewers som arbetar som distriktskonsulent för Salt Sydsverige och gör sitt andra år som lägerchef. Jag brukade vara på Livskraft själv som ungdom och det är något speciellt när man får samlas så många i flera dagar och ha ett fokus – Jesus.

Bland det första som görs är att sätta ihop en planeringsgrupp sedan att bestämma tema för lägret. Sedan funderar man kring seminarier och talare till dem och gudstjänsterna. Man tittar också på utvärderingarna från året innan för att se hur upplägget har upplevts och man gör justeringar. Det är väldigt mycket man inte tänker på som deltagare som måste planeras och verkställas.

Distriktskonsulenterna i de fyra distrikten finns med i planeringsgruppen och utöver det har man in några personer till, bland annat Lisette.

– Jag håller i den grupp som vi kallar det sociala teamet, säger Lisette med ett härlig leende. Det är nytt för i år och vår uppgift är att försöka se till att deltagarna inte är i sina rum mellan bibelstudium, seminarier och gudstjänst. Vi vill att de ska lära känna nya personer och vara aktiva.

Anne Öhman, som även sitter i  Salt Sydsveriges styrelse, finns också med i sociala teamet.

– Vi har till exempel en poängjakt som pågår under hela lägret, säger hon entusiastiskt. Det kommer också att bli kahoot och andra lekar, allt för att fylla ut tiden för dem som vill.

För Anne är det naturligt att se människor och en av hennes uppgift tillsammans med sociala teamet och dess aktiviteter är att se till att ingen sitter ensam.

– Det är en viktig uppgift!

Gudstjänsterna är i mångt och mycket lägrets höjdpunkter. Innan dörrarna öppnas brukar ungdomarna stå och vänta ett bra tag innan, det drar igång. Gudstjänsterna är även öppna för andra som inte är på lägret.

Nicole Janerheim och Amanda Vadian arbetar med att få ihop gudstjänsterna. De har med sig mötesledare, lovsångsledare, böneteam och teknik i tänket men det är de två som tills sist sätter ordningen. Det är många som gärna vill tycka och tänka kring gudstjänsterna så en stor uppgift är också att begränsa innehållet.

– Vi har i år försökt att skala ner så mycket som möjligt, säger Nicole. Det får inte bli för mycket information utan fokus är på predikan och mycket tid ges för lovsången.

Både hon och Amanda tycker att det är roligt att jobba med gudstjänster riktade till ungdomar. De menar att det blir lite friare och i mångt och mycket är de mer öppna för vad Gud vill göra.

Planeringsgruppen och vissa ledare samlas redan dagen innan för att hinna förbereda allt som ska på plats. Det gör att man kör igång direkt efter julen och att allt arbete måste var klart innan dess.

– I år har jag kunna slappna av helt under julen, säger Frida Råkeberg som arbetar som distriktskonsulent i Västsverige och är lägerchef tillsammans med Frida Ewers. Men på annandagen kommer tankarna igång lite grann. När man väl är här är julen helt passerad.

Frida Ewers tillägger:

–  Så är det nog för alla ledare för det är på annandagen de sista frågorna kommer. Även deltagare och föräldrar hör av sig med med funderingar.

Ett helt gäng har kommit in en stund dagen innan lägret börjar för att hjälpa till med att rigga scen och teknik till gudstjänstlokalen. Johannes Janerheim och John Henrysson ansvarar och ser med tydligt och rakt ledarskap till att saker blir gjorda.

– Vi har riggat till så många olika evenemang nu så det går lite på rutin, säger Johannes. Man blir lite som en mentor för de som vill hjälpa till. De lär sig olika saker och är med en gång eller flera, vissa får ett stort intresse för tekniken.

————————————————————————-

Det har gått några dagar sedan lägret börjar och deltagarna har det bra, det märks tydligt. Det är stim och stoj, skratt blandat med allvar. Men vad har varit allra bäst med lägret hittills:

Håll muspekaren på bilderna för att se vad deltagarna har att säga om lägret.

 

Lisette tycker att hennes del går fint och att stämningen på lägret är härlig.

– Det är kul att ha fått sett hela processen från början till slut, säger hon. Jag förstår nu hur många människor det behövs för att det ska fungera. Det är mäktigt att se hur många det är som vill tjäna och som väljer att lägga sin tid som ledare eller på olika uppgifter på lägret; präster, böneteam undervisare…

Livskraft Syd är ett läger som de flesta, både deltagare och ledare, ser framemot under hela året. Dels för gemenskapen, dels för kraften som det blir när många träffas samtidigt men också för att förväntan på Gud är stor. Som Nicole uttrycker: ” Här hoppas vi att alla får ett möte med Jesus, det är viktigast. Men det är också en möjlighet att lämna av det gamla och börja om på nytt med inför det nya året.” Med lovsång utöver det vanliga, med undervisning på hög nivå, med skratt och glädje är Livskraft är just vad ordet säger – här hämtar vi kraft för livet.

Fotnot: Vi blir påminda om att det detta år var det 20 år sedan Ungdomsriks (föregångaren till Tejp och Livskraft) hölls på Sundsgården med temat ”Gå på vatten” – samma tema som Livskraft Syd hade på gudstjänsten denna nyårsafton. Är det en tillfällighet? Samma plats, samma tema, samma Gud, 20 år senare.

Text och foto: Helena Eriksson