”Det finns ett sprängstoff i mötet med människor”
Solen skiner och det är en av sommarens sista dagar. Kristianstads stora mäktiga kyrka sträcker sig mot den blå himlen. Martin Åsman slår sig ner på uteserveringen vid det anrika caféet, han har beställt en kopp kaffe och har en stor god kakbit framför sig. Efter att ha tagit några bitar av kakan och druckit lite av kaffet lutar han sig tillbaka. Han är avslappnad och ser bekväm ut. Ett mycket spännande samtal tar sin början.
När Martin var nio år flyttade familjen från Enköping till Djupekås på Lister utanför Sölvesborg. Musik var en viktig del av livet för Martin men det stora intresset satte fart när han kom med i Lister blås.
– Uno Hellgren, som är den drivande kraften än i dag i Lister blås, blev min mellanstadielärare, säger Martin och tänker tillbaka. Han fick mig att börja spela trombon och börja i blåset.
Det blev ett år i B-orkestern innan han 1980 tog klivet upp i Lister blås. En orkester som idag återuppstår några gånger per år till speciella tillfällen. De flesta som varit med i orkestern har mycket fint att säga om sin tid i gemenskapen, i musiken. Alla har blivit berörda på något vis och vuxit som människor.
– Människor växer i mötet med andra människor, säger Martin fundersamt. Ett arbete som bygger på gemenskap, glädje och kärlek formar människor i grunden. Det är vad som hände med oss i Lister blås. Mötena och gemenskapen påverkade våra livsval.
Martin funderar och reflekterar. Han är en tänkande man, det är tydligt.
– Jag tror det är viktigt att möta människor utan någon dold agenda. Det finns ett sprängstoff i mötet med människor. Vi lever i ett relationsfattigt samhälle där Kristi kärlek ger mig inget val – jag ger Hans kärlek vidare.
Martin berättar att han tidigare var väldigt engagerad i den kyrkliga organisationen men som ett led i hans egen mognad blev relationen till människor allt viktigare. Han är tacksam för allt som varit och allt som han har involverad i men kom till en punkt där han kände att han inte krampaktigt behövde hålla kvar det som varit.
Denna tanke om relationen, om gemenskapen har han tagit med sig in i sin ledarroll på Blåsarläger som i somras gick av stapeln för den 58:nde gången. Ett läger som han själv var på som barn och som han sedemera blev den förste ledaraspiranten på, 1987.
– Vilken tacksamhet att få växa upp under dessa drivkraftiga eldsjälar med Ingemar Karp i spetsen!
Det finns en stor gemenskap bland ledarna på Blåsarläger. Många av dem har funnits med sedan barnsben. De är nu vuxna och har med sina egna barn på lägret. Ledarna har medvetet pratat om de möten de får med deltagarna och om den intensiva gemenskap det finns i lärandet och att tillsammans utvecklas i musiken. Den kreativa processen att tillsammans bygga upp något påverkar alla starkt.
– Det handlar mycket om att vara en förebild och att skapa möten människor emellan. Att fördjupa dessa möten på ett okonstlat sätt. Det behöver inte bli andligt utan mer mänskligt.
Både i sitt arbete som verksamhetschef på utbildningsförvaltningen i Karlshamn men även då han arbetade som lärare och rektor har Martin sprungit på barn och ungdomar som kommer från trasiga förhållanden. Även här ser han vikten av mötet. Martins familj, som består av två döttrar och en bonusdotter, har tagit in ungdomar i sin familj som blivit som barn i i huset. Något som har fördjupat gemenskapen i familjen.
För Martin är den kreativa processen viktig, både i sitt arbete och i sitt engagemang. Det har handlat om ljudteknik och musik, om att utveckla skolan och organisationen. Han byter jobb med jämna mellanrum när han känner att han kommit så långt han kan och han har även arbetat fackligt.
– Jag är oerhört attraherad av förändring, säger Martin. Att få kunna vara med och påverka, att finnas med i upptäckandet är roligt.
Att få finnas med när en människa förändras, växer och utvecklas är att finnas med i en kreativ process. Att få stå bredvid och vara en förebild är att finnas med i en kreativ process. En process som kommer från Gud, en process där kärleken är det största. Martin är oerhört medveten om att han är använd av Gud i alla de möten han får. Med barn och ungdomar. Med vuxna. Han är en man som är klok och som påverkar, som får människor att tänka till. Relationen – det är den det handlar om.
Text: Helena Eriksson
Foto: Helena Eriksson, Martin Åsman, privat