En sista resa
Med tacksamhet blickar ett stort gäng tillbaka på allt vad Åreresan har fått betyda genom åren. Lägerchef Magnus Lennartsson delar med sig om ett härligt gäng som spenderade en vecka i ett snötäckt fjällen, fyllt av gemenskap, Jesus, massa skratt och skidor.
Text: Magnus Lennartsson Avslutande text: Iza Jönsson Foto: Hanna Trulsson
Så var det återigen dags för ett efterlängtat sportlov och ett 30-tal ungdomar som sett fram emot en vecka tillsammans i den svenska fjällen. Under många år har Salt Sydsverige ordnat detta läger på Hållandsgården i Åre men nu var det dags för ett finalår. Det fick nu bli ett sista år för detta läger i denna form. En härlig blandning av ungdomar mellan 15 och 20 år packades in i bussen och tidigt märktes det att det skulle bli en vecka med väldigt god stämning. För några var det första året och för andra var det femte gången man var med. Vi fick en vecka med ett vackert vinterklätt landskap med mycket god skidåkning, underbar mat och fin gemenskap.
På söndagen fick vi fira mässa i den fina stavkyrkan på Hållandsgården och den kvällen fick vi verkligen smaka på att det var ett sjungande gäng vi hade med oss. Vi fick avsluta kvällen med att lära oss den gamla körsången ”Heaven is a wonderful place…” Några grabbar på läktaren och några längst fram i kyrkan inledde och sen fyllde alla tjejerna på och det blev fin stämsång. Det var nog det som även präglade andakterna i övrigt, en innerlig ton i lovsången. En av deltagarna som var med för första gången kom fram till oss ledare i bussen på vägen hem och frågade om han kunde få en psalmbok. Vi tittade på varandra men insåg ganska snart att det var ett lovsångshäfte han ville ha med sig hem. Han hade fått en ”favoritpsalm” som han ville ha med sig.
Den långa stränga kylan i norr denna vinter gjorde att vi fick möjlighet att gå till Ristafallet. En stjärnklar natt där vår vandring längs älven endast belystes av stjärnorna mot den vita snön. Vi fick möjlighet att ta oss ut på älven ovanför fallet och sedan klättra ner under Ronjaklippan och ta oss in i en vacker isgrotta. Utanför dansade norrskenet på himlen. Där sjöngs den igen: ”Heaven is a wonderful place…”. David, vår guide, sa att det var en väldigt fin och glad grupp, för vanligtvis så var det svordomar och skrik när andra grupper skulle ta sig nerför de hala trapporna ner mot älven. Nu fylldes istället natten av glada skratt och att man hejade på varandra. Kontrasten när vi satt tysta fem minuter kring elden i pilgrimsstugan var påtaglig, men så plötsligt bubblade det över för någon och skrattet smittade sen av sig till hela gruppen.
Det är med tacksamhet jag personligen ser tillbaka på många härliga läger under många år (uppe på Åreskutans topp så kom det fram två mogna män och sa: är det du Magnus? Vi var med på er resa för ungefär 10-15 år sedan. Det var en väldigt speciell vecka). Ser även med tacksamhet på detta årets läger och ber att ungdomarna får bära med sig något som ger avtryck för livet.
Tack alla underbara ungdomar, ni är så fina, tack alla fina ledarkollegor som ger så mycket, tack till Salt Syd att ni gjort detta möjligt och framförallt, tack Jesus för det du gjort under dessa dagar i våra liv.
– Ledarna, genom Magnus Lennartsson
Salt Sydsverige vill också rikta det största av tack till årets ledarteam och alla tidigare! Tack tack tack för de äventyr ni välkomnat oss unga ut i, både i efterföljelse till Jesus och i skidbacken! Tack för hur ni som huvudledare burit tron på Jesus så naturligt, hur ni gett oss deltagare och yngre ledare förebilder att följa och ta efter. Tack! Nu har den sista Åreresan i denna form ägt rum, vi blickar tillbaka rika av minnen och i stor tacksamhet. Vi firar denna era, och är nyfikna vad framtiden bjuder på. Välkommen att dela tacksamheten och nyfikenheten!
