Nyheter

En härlig återträff

Helgen 26-28 oktober hade konfirmanderna från sommarens båda konfirmationsläger en stor gemensam återträff. Tonåringar som gått på både Åhus och Åsljunga, träffades.
Ledarna valde att slå ihop båda grupperna till en stor återträff för att de skulle känna av en lägerkänsla, inte bara träffa sin grupp. Anna Sköld, som i sommar var lärare på Åhus-lägret, berättar att ledarna tänkte att det skulle bli kul för konfirmanderna att få lära känna de andra. Det skulle ge en försmak till andra läger som till exempel nyårslägret Livskraft, och inte bara inkluderar den egna trygga gruppen.

Hur valde ni plats att ha återträffen på?
– Vi ville inte att någon grupp skulle få ett övertag på ”sin” gård och valde att förlägga träffen på EFS gården i Höllviksstrand, säger Anna.

Hur hade ni det? Vad gjorde ni?

– Vi hade det bra!

Sebastian Stakset

Anna fortsätter:
– Cirka 60 förväntansfulla och några säkert lite nervösa före detta konfirmander kom till gården på fredagskvällen. Då kom överraskningen! Alla bussades in till Malmö för att gå på konsert med den kände kristne rapparen Sebastian Stakset. WOW! Vilken kväll det blev! En härlig konsert och ett starkt vittnesbörd om Jesus. Många blev berörda av det starka budskapet. Tack Sebastian Stakset!

Anna berättar vidare:

-På lördagen hade vi olika seminarier. De kunde bland annat välja på dans till lovsång, fota skapelsen, och Gud leder i dag. Det var uppskattat att det fanns flera att välja på. Lördagen avlöpte sen med olika aktiviteter och lekar. Dagen avslutades med mässa och förbön. Flera av faddrarna berättade om sin tro i vardagen, vilket var bra för ungdomarna att höra. På söndagen hade de en gudstjänst med mycket bön.

Sammanfattningsvis säger Anna att lägret var bra och att en viktig del i träffen var att deltagarna skulle få en egen relation med Jesus utifrån den kunskap de snappat upp under sommarens konfaläger och att de även i fortsättningen ska åka på läger.

Text: Lotta Nordling
Foto: Jonas Nordén

Frida Kristensson var ledare på årets sista sommarläger, Sommarpunkten. Hon har under sin uppväxt varit på många läger på EFS-gården i Höllviksstrand och har vuxit in i rollen som ledare. Här berättar Frida om vad lägerlivet på gården i Hölliviksstrand betyder för henne. 

Då var ytterligare ett läger på EFS-gården i Höllviksstrands avslutat, Sommarpunkten. Helgen bjöd på massor av skratt, lekar, kramar, mat, undervisning, frågeställningar, bad, och utmaningar.

Fast att jag har växt upp med att åka på läger varje sommar tycker jag alltid att det är lite vemodigt timmarna innan jag har kommit iväg. Jag vet hur trött jag kommer vara när jag kommer hem.  Jag är 100% medveten om allt som egentligen behövs göras, den där uppsatsen som inte är skriven, den texten som inte är analyserad och de där talet som inte är inövat än. Men när jag kliver in genom dörrarna på Höllviksstrand och vet att när ett läger väntas försvinner alla måsten. Ett lugn infinner sig och tankarna om skola och vardag finns det varken tid eller plats för. Istället ska det spånas på andaktsteman, hitta på lekar och lära sig namn.

Det är precis därför jag åker på läger. För att komma ifrån vardagen för en helg och umgås med fantastiska människor som återkommer år efter år.

På fredagens andakt pratade Emma om hur vi på lägret är en enda stor familj, där alla barn är välkomna precis så som de är. Hur privilegierade vi är, vi som får åka på läger år efter år och samtidigt uppleva denna fina familjekänsla med människor som vi aldrig träffat tidigare och människor som vi sätt fram emot att kram om.

Tack gode Gud för denna helg. Tack för att du alltid är med oss, för att du har berört barnen som befann sig på lägret i år. Jag ber för att alla tankar som du planterat under lägret ska rätas ut och komma till användning. Tack för den goda maten som köket levererar år efter år. Tack för att du höll regnet borta så barnen fick gå ner till stranden som de längtat efter. Tack för att det sista sommardoppet alltid sker på Höllviksstrand. Tack för att du botar hemlängtan, hunger och att din famn alltid finns att kasta sig i. Tack för de fina 15+ barnen som stöttade upp när ledarna inte riktigt räckte till. Ett extra tack för gemenskapen som bara finns på Höllvikstrands gård år ut och år in. Tack för vår familj där alla kan känna tillhörighet genom dig. Tack för att föräldrarna lämnar över sina juveler och låter oss leka med dem. Tack för att så många barn återvänder och tillsammans med oss vill avsluta sommaren på bästa sätt. Tack för att vi ledare tillsammans med 51 underbara barn fick sätta punkt för sommaren genom dig tillsammans med dig.  Tack Gud, tack, tack, tack för denna gemenskapen som inte hittas någon annanstans än på Höllviksstrand.

I Jesu namn amen.

Text och foto: Frida Kristensson

Solen skiner och det är en av sommarens sista dagar. Kristianstads stora mäktiga kyrka sträcker sig mot den blå himlen. Martin Åsman  slår sig ner på uteserveringen vid det anrika caféet, han har beställt en kopp kaffe och har en stor god kakbit framför sig. Efter att ha tagit några bitar av kakan och druckit lite av kaffet lutar han sig tillbaka. Han är avslappnad och ser bekväm ut. Ett mycket spännande samtal tar sin början. 

När Martin var nio år flyttade familjen från Enköping till Djupekås på Lister utanför Sölvesborg. Musik var en viktig del av livet för Martin men det stora intresset satte fart när han kom med i Lister blås.

Tillsammans med Andreas Nordin uppträder Martin med sång och musik. De har även gett ut en skiva tillsammans.

– Uno Hellgren, som är den drivande kraften än i dag i Lister blås, blev min mellanstadielärare, säger Martin och tänker tillbaka. Han fick mig att börja spela trombon och börja i blåset.

Det blev ett år i B-orkestern innan han 1980 tog klivet upp i Lister blås.  En orkester som idag återuppstår några gånger per år till speciella tillfällen. De flesta som varit med i orkestern har mycket fint att säga om sin tid i gemenskapen, i musiken. Alla har blivit berörda på något vis och vuxit som människor.

– Människor växer i mötet med andra människor, säger Martin fundersamt. Ett arbete som bygger på gemenskap, glädje och kärlek formar människor i grunden. Det är vad som hände med oss i Lister blås. Mötena och gemenskapen påverkade våra livsval.

Martin funderar och reflekterar. Han är en tänkande man, det är tydligt.

– Jag tror det är viktigt att möta människor utan någon dold agenda. Det finns ett sprängstoff i mötet med människor. Vi lever i ett relationsfattigt samhälle där Kristi kärlek ger mig inget val – jag ger Hans kärlek vidare.

Martin berättar att han tidigare var väldigt engagerad i den kyrkliga organisationen men som ett led i hans egen mognad blev relationen till människor allt viktigare. Han är tacksam för allt som varit och allt som han har involverad i men kom till en punkt där han kände att han inte krampaktigt behövde hålla kvar det som varit.

Denna tanke om relationen, om gemenskapen har han tagit med sig in i sin ledarroll på Blåsarläger som i somras gick av stapeln för den 58:nde gången. Ett läger som han själv var på som barn och som han sedemera blev den förste ledaraspiranten på, 1987.

– Vilken tacksamhet att få växa upp under dessa drivkraftiga eldsjälar med Ingemar Karp i spetsen!

Martin har funnits med på Blåsarläger i hela 31 år och de senaste åren har han varit lägerchef. Nu lämnar han över stafettpinnen till andra och tar några steg tillbaka.

Det finns en stor gemenskap bland ledarna på Blåsarläger. Många av dem har funnits med sedan barnsben. De är nu vuxna och har med sina egna barn på lägret. Ledarna har medvetet pratat om de möten de får med deltagarna och om den intensiva gemenskap det finns i lärandet och att tillsammans utvecklas i musiken. Den kreativa processen att tillsammans  bygga upp något påverkar alla starkt.

– Det handlar mycket om att vara en förebild och att skapa möten människor emellan. Att fördjupa dessa möten på ett okonstlat sätt. Det behöver inte bli andligt utan mer mänskligt.

Både i sitt arbete som verksamhetschef på utbildningsförvaltningen i Karlshamn men även då han arbetade som lärare och rektor har Martin sprungit på barn och ungdomar som kommer från trasiga förhållanden. Även här ser han vikten av mötet. Martins familj, som består av två döttrar och en bonusdotter, har tagit in ungdomar i sin familj som blivit som barn i i huset. Något som har fördjupat gemenskapen i familjen.

Martin har stort intresse i ljudteknik och det är något han får användning för en hel del.

För Martin är den kreativa processen viktig, både i sitt arbete och i sitt engagemang. Det har handlat om ljudteknik och musik, om att utveckla skolan och organisationen. Han byter jobb med jämna mellanrum när han känner att han kommit så långt han kan och han har även arbetat fackligt.

– Jag är oerhört attraherad av förändring, säger Martin. Att få kunna vara med och påverka, att finnas med i upptäckandet är roligt.

Att få finnas med när en människa förändras, växer och utvecklas är att finnas med i en kreativ process. Att få stå bredvid och vara en förebild är att finnas med i en kreativ process. En process som kommer från Gud, en process där kärleken är det största. Martin är oerhört medveten om att han är använd av Gud i alla de möten han får. Med barn och ungdomar. Med vuxna. Han är en man som är klok och som påverkar, som får människor att tänka till. Relationen – det är den det handlar om.

Text: Helena Eriksson
Foto: Helena Eriksson, Martin Åsman, privat

 

Erica Larsson är en riktigt lägerräv! Hon åker på så många hon kan samtidigt som hon är med i många olika grupper i sin lokala församling. Här skriver hon om varför hon tycker det är viktigt med att åka på läger.

Jag heter Erica Larsson. En av de roligaste saker jag vet är att åka på läger. Jag tycker att läger är roligt därför man får en ny gemenskap med människor och Gud.

Läger betyder mycket för mig, framförallt för att få vänner som  tror likadant och tänker likadant.

Läger har gjort mycket med mig. Till exempel har jag fått lära mig mer om vad det innebär att vara kristen och det har fått mig att känna mig mer trygg.

I slutet av sommaren var jag på ett läger i Åsljunga som heter Light. Det var superkul, för man fick båda nya kompisar och massor av god mat. Det roligaste var att ha en tjejkväll. Då gjorde vi smores och hade superkul!

Text: Erica Larsson
Foto: Lucas Henriksson, Isak Jarbo, privat

Det är varmt ute. Ledarna håller sig i skuggan. Runt hörnet kommer barnen, ett efter ett, tillsammans med någon vuxen. Vissa håller mammas eller pappas hand lite hårdare, andra springer fram till incheckningen. Det här är en dag som de alla har längtat efter. Nu är det äntligen dags. Det är dags för Sommarsalt, lägret för de som ska börja årskurs 1-5.

När alla barn hade hittat sina rum, bäddat sina sängar och sagt hej då till mamma och pappa var det då äntligen dags att köra igång! Stämningen var hög och alla barn och ledare bestämde tillsammans att man skulle göra allt vad man kunde för att vara snäll mot varandra och hjälpa varandra så mycket vi kunde. Under lägret genomsyrades den stämningen mellan barn och ledare.

Temat för årets läger var Kalas. Under de två första dagarna hände det mycket som ledde upp till en fest, en himmelsk fest. Fast… när barnen var laddade och kom till festen fick de bara en plastmugg med vatten och en salt pinne var. Lite besvikna och förvirrade var de tills Jesus dök upp. Han hade koncentrerad saft i vattenpistoler och förvandlade vatten till saft! Han bjöd också in alla till en riktig fest där det var ”sjukt mycket chips, pop corn och ostbågar” som ett barn sa. Det blev limbo, lekar och en fantastisk Öppen scen där barnen sjöng, dansade och arrangerade lekar till varandra.

Birgitta Jarbo bakar med barnen inför kvällens fest. Amanda är en av dem och hon är på sitt andra läger. ”Det är kul med Sommarsalt” säger hon!

Birgitta Jarbo var en av årets ledare. Senast hon var ledare på ett barnläger var för över 20 år sedan även om hon var med på flera av Tejp-lägren för ungdomar.

– Jag kom med som ledare för jag vill få med barnbarnen, säger Gittan med ett leende. Det betydde så mycket för mina egna barn att åka på läger och det är en upplevelse som jag gärna vill att mina barnbarn också ska få. Att jag fanns med gav dem tryggheten att vilja följa med.

Barnbarnen hade fullt upp med olika aktiviteter och Birgitta fick möjlighet att lära känna andra barn också.

– Samtalen jag fick med barnen under vår stationstid var fantastisk. Barn är så sköna i sina reflektioner

Birgitta fortsätter:

– Jag tyckte mycket om det sätt som de ”hemliga gästerna”, Helena Bonde och Rebecca Nordén, höll undervisningen.  Även om ett barn låg på golvet och inte kunde ligga still så hörde man på deras frågor och tankar att de hänger med i vad som berättas. Barnen är så kloka i sina svar.

Irma Ståhlberg konfirmerades förra året och fanns med som ledare för första gången. Hon och de andra yngre ledarna blev mycket populära hos barnen och det var inte många stunder som de inte hade några barn kring sig.

–  När jag fick frågan om att vara ledare tänkte jag att det blir en bra träning för att ta ansvar. Inte bara genom att hitta på roliga aktiviteter utan även se till att barnen mår bra och att ingen känner sig utanför. Det bästa med att vara ledare var att få se barnen först blyga och rädda för att sova borta och sen våga ta mer plats och att upptäcka att det är jättekul att vara på läger.

Irma fortsätter:

– Särskilt kul var att se hur bra barnen kunde samarbeta med varandra under lagaktiviteter. De lyssnade på varandra och lät alla höras och vara delaktiga.

Målet med Salt Sydsveriges barnläger är att barnen ska kunna ta del av evangeliet. Att de ska få känna att Jesus är en bra vän och att det inte är något konstigt utan naturligt. Genom lek, genom utmaningar och tävlingar får ledarna möjlighet att visa på Jesus. Genom samtal och reflektioner får de visa att de älskar barnen. I många fall är det barnen som visar varandra och ledarna på just detta. Det är en gemenskap utöver det vanliga eftersom Jesus är kärna och stjärna.

Text: Helena Eriksson
Foto: Daniel Cada, Helena Eriksson

BigBadaBoom

BigBadaBoom är en ungdomskväll som konfirmationslägret på Åsljunga har bjudit in till i flera år, så även denna sommar. Man bjuder in de föregående årens konfirmander men även andra som finns med i olika ungdomsgrupper i Skåne och Blekinge. De som kommer på besök återupplever sina egna konfirmationsläger till viss del men viktigare ändå är att konfirmanderna får träffa kristna ungdomar. Att konfirmanderna får se att det finns en gemenskap efter konfirmationslägret också.

Detta år samlades man på Solvik där man spelade brännboll 2.0. Brännboll på traditionellt vis men med en mängd andra utmaningar i spelet. Många kom, man var över 100 som spelade, som pratade och som helt enkelt hade roligt.

Linnea Sörliden, Linnea Bjerle, Lisa Vetterlein Beata Fransson och Therani Thevaranjan njuter i den varma sommarkvällen.

Linnea Bjerle, deltagare på årets läger, berättar att hon inte riktigt trivdes på förträffen och var lite avvaktande när sommarlägret började.

– Det fanns några grupperingar på förträffen men när sommarlägret började var de borta. säger hon med ett leende. Allt är superbra här.

Lisa Vetterlein håller med:

– Vi är som syskon här. Vi känner varandra riktigt bra och det är inget tjafs. Det är grymt härligt.

Linnea Sörliden, Beata Fransson och Therani Thevarajan har kommit till gården just för ungdomskvällen. Linnea konfirmerades förra året och tycker det är lite sentimentalt att vara tillbaka. Gården är ju inte hennes och hennes konfakompisars längre, någon annan är här. Varken Beata eller Thearni konfades på gården men finns med i ungdomsgrupp i lokala sammanhang. De känner redan en hel del av konfirmanderna och ser framemot att träffa dem i ungdomsgruppen där hemma till hösten.

Christoffer Lundahl är en av lägrets ledare. Han har fullt upp med att räkna poäng och hålla kolla på spelet som pågår.

– En sådan här kväll är viktigt, säger Stoffe, som han kallas. Ungdomarna får ser att det finns något efter konfalägret. De får se att när konfalägret är slut är det inte slut utan detta är början på något nytt.

Emil Johnsson, Elinore Nilsson, Mims Olsson, Åke Wieland och Sanna Oderhem.

En grupp sitter på gräsmattan och skrattar tillsammans. Det är ett gäng från förra årets konfa i Åhus. Det är Mims Olsson och Elinor Nilsson tillsammans med en av sina ledare, Emil Johnson, och två av sina faddrar, Åke Wieland och Sanna Oderhem.

– Vi kom hit för vi ville se hur man har det på Åsljunga, säger Mims. Vi var lite nyfikna.

Elinore fortsätter:

– Vi hade sådan fantastisk bra sammanhållning på vårt läger så det är kul att träffa dem från vår grupp också.

Efter brännbollen samlas man i kyrksalen för en gudstjänst, det är fullsatt. Lovsången leds av årets konfirmander med någon förstärkning utifrån. Simon Knutsson, lägrets lägerchef, predikar och Michael Rastas, som även han finns med på lägret, leder nattvarden. Kön till förbönen är lång och en grupp från förra årets konfa samlas för att tända ljus tillsammans. Det är en trygg stämning i lokalen.

Sedan blir det grillad korv (detta var innan grillförbudet i Skåne infördes), ett uppskattat inslag. Vid ett bord samlas flera av årets konfirmander. De är taggade och de trivs. De pratar i mun på varandra när de berättar om hur de har de. “Gemenskapen är fantastisk”, “Det är ett bra läger”, ” Undervisningen om gamla testamentet har varit intressant”, “Barnkalaset var jätteroligt”, “Alla förväntningar är infriade och mer”, “Det är inte som jag tänkt mig men det är superbra”….. ett står klart. Ungdomarna har det jättebra!

Ett par veckor senare är det dags för konfirmation. Ungdomarna verkar inte nervösa utan förväntansfulla. Allt flyter på bra i kyrkan och sedan är det dags för den stora kramringen, det är dags att säga hejdå. Trots en del tårar är leendena stora. De har fått veckor som kommer att leva kvar med dem i resten av sina liv. Många har fått vänner för livet men viktigast av allt – de har fått en smak av Jesus. Vi ber att längtan av att lära känna honom ännu mer bara ska växa sig större. Oavsett är det veckor som har förändrat dessa ungdomar för alltid.

Text och foto: Helena Eriksson

Hans ögon tåras när han tänker tillbaka på tiden som ungdomsledare på Heljarödsgården. Han pratar sakta och lite lågmält. Minnena sköljer över honom och han berättar om en tid när han fick uppdraget av de olika föreningarna i Kullabygden att få igång verksamhet på gården. Han berättar att han inte hade något att bygga på. Han började på noll men tilliten till Gud var stor. Lönen var låg men Gud försåg. Bilen gick sönder, då köpte någon en bil till honom. Då och då stod det en matkasse till honom på trappen. De första fyra bibelstudiekvällarna satt han ensam, ingen kom. Den femte veckan kom en, den sjätte en till och sedan rullade det på och Heljarödsgården blev en stor mötesplats för ungdomar varje vecka. Ur detta sprang ungdomslägret Midsommarljus.

Tobias Nordén är den ungdomsledare som kring 1996-97 fick igång det stora ungdomsarbetet på Heljarödsgården. Man samlade mellan 50-60 ungdomar per gång och idag kan vi se att det betytt oerhört mycket för de som var ungdomar under denna tid.

– Vid den här tiden fanns det inga större läger för ungdomar som det gör idag, säger Tobbe som han kallas. Vi behövde en samlingsplats där vi kunde vara tillsammans mer än under en kväll.

Det började med ett tredagarsläger i samband med midsommar och gårdens tältmötesserie som hållit på i många år. Redan år två utvecklade man det till ett tio-dagarsläger som var uppdelat på tre; första fredagen till söndagen, vardagarna måndag till torsdag, andra fredagen till söndagen. Man kunde välja att vara med hela tiden men man kunde även välja en eller två delar.

– Det kostade inte mycket att vara med, säger Tobbe. Det skulle inte hänga på om någon inte kunde betala, alla skulle kunna få vara med.

Man frågade ungdomarna vad de ville med lägret och man kom snabbt fram till att man vill ha tid för gemenskap med lugn och ro. Tobbe ledde bibelundervisning på förmiddagarna. Eftermiddagarna och kvällarna var man med på tältmötesseriens undervisning och gudstjänster. Däremellan fanns mycket lite aktiviteter.

Tältmötesserien fick alltså ett ungdomligt inslag och det förändrade saker lite grann men glädjen över att ha ungdomarna med var stor och Tobbe kände inget annat än stort stöd från de äldre.

Rebecca Nordén, kusin till Tobbe, var ungdom under den första tiden.

–  Gården och ungdomsgruppen med Tobbe har fått betyda enormt mycket, säger hon fundersamt. Det var ett tillhåll för min generation. Både ungdomsgruppen och Midsommarljus blev en plats där vi fick hänga och umgås, där vi fick bara vara tillsammans med ledare som älskade oss.

Under många år handlade Midsommarljus, som sagt, om att umgås, det fanns inga program eller aktiviteter. Man var med på tältmötesseriens gudstjänster där framförallt för- och eftermötena med lovsång var viktiga för ungdomarna. Det blev också sena nätter på caféet och ungdomarna fick sova länge på förmiddagarna.

Lägret fortsatte efter att Tobbe lämnat över stafettpinnen till andra ledare och man såg att de som varit ungdomar i början gärna var med som ledare när de blivit äldre. Att vara ledare var också ett sätt att fortsätta kunna tillbringa midsommar på gården. Under åren växte hela tältmötesserien till ett tillsammans med lägret och många familjer kom med sina husvagnar och tält under veckan. En tradition som har fortsatt i alla år  – att få ge tillbaka till Midsommarljus har varit viktigt för flera generationer.

– Jag var med som ledare några år när jag blev äldre och när jag och min man Niklas fick barn tog vi husvagnen och hängde där ute ett par år, säger Rebecca. Det som var så fantastiskt var att det var generationsöverskridande. Barnen sprang omkring, de äldre tjänade på olika sätt och mitt i detta fanns ett grymt ungdomsläger.

Upplägget och visionen har levt kvar under nästan alla år. För några år sedan tog man bort de tre delarna men lägret var fortfarande tio dagar långt. När tältmötesserien lades ner kortades lägret till fyra dagar och så var det under tre år. Det senaste lägret är med all sannolikhet det sista och det varade endast ett dygn.

Samuel Strömblad, mellan Josef och Lovisa berättar att han inte var så peppad på att komma till Midsommarljus men att mamma tyckte han skulle åka. Det blev mycket bättre än det brukar och de gjorde mer än han trodde de skulle göra. Han är glad att han åkte och bäst av allt vara att han fick leda lovsång.

Josef Larsson var med i år men även förra året. För honom var det självklart att komma tillbaka detta år.

– Jag visste inte att vi skulle vara så få som 13 personer men det blev väldigt, väldigt bra, säger Josef. Alla kände alla och det var grymt kul.

Lovisa Helgesson har tillbringat varje midsommar på Heljarödsgården under hennes uppväxt då familjen har tältat och även engagerat sig i lägret. Denna sommar var det första gången då hon hade åldern inne och kunde vara med på “riktigt”.

– Det blev riktigt bra fast vi inte var så många, säger Lovisa. Vi hann också med midsommarpokalens fyra tävlingar, gudstjänst, midnattsmässa och andakt under dygnet. Det var väldigt mysigt faktiskt.

Det blev alltså en fin avslutning på en 22 år lång epok. Midsommarljus har fått prägla väldigt många unga i vårt distrikt under dessa år. Unga som vuxit upp och som har fortsatt söka Gud, som har fortsatt att växa i sin tro och som har valt att finnas med i lokala sammanhang och lägga sitt engagemang där. Men inte bara där. Många, många av dessa unga har även valt att lägga engagemang på distrikts- och riksnivå, allt för att bygga Guds rike i vårt land. Tänk vad ett initiativ, som Tobbe i början kanske inte kände var som något stort och väldigt, kan få betyda för ungdomar, ledare och i detta fall även för Tobbe. Ringar på vattnet – allt i Jesu namn.

Text: Helena Eriksson
Foto: Helena Eriksson, privat

Besök i bubblan

Det är besöksdag. Hos konfirmanderna finns en viss längtan, en viss oro men även lite besvär. De har levt i en bubbla i över två veckor. En bubbla där omvärlden inte finns, en bubbla där vardagens våndor inte finns, en bubbla där skolans värld inte finns, en bubbla där kompisarna hemifrån inte finns. Så kommer föräldrar och syskon och knackar på. Bubblan störs lite. Hur ska man få ihop dessa två världar, det vanliga hemmavid med bubblan? Det är besöksdag på konfirmationslägret på ÅhusGården. 

Visst är det glada hurrarop och härliga kramar när konfirmanderna möter sina familjer. Det är ju trots allt den stora tryggheten som kommer och hälsar på. Man börjar dagen med en gudstjänst där bland annat ungdomarna sjunger gospel. Dagen innan har de haft en workshop med Evelina Landh som arbetat med gruppen, med enskilda, med sånger och med texter. Det är imponerande att höra vad en dags övning har gett. Modiga ungdomar som till och med sjunger solo.

Efter gudtjänsten får föräldrarna möjlighet att se var deras ungdomar håller hus. De flesta rum är väldigt välstädade just denna dag. Man märker att det här är en väldigt viktig dag för föräldrarna, att dels få träffa sina barn, dels få se hur deras vardag i bubblan ser ut.

Morfar Anders, mormor Barbro, konfirmanden Tova tillsammans med mamma Jeanette och pappa Conny.

Vid lunchen berättar Jeannette och Conny Aagesson från Ursult att de längtar efter sin dotter Tova.

– Jag har faktiskt kommit och hälsat på några gånger innan besöksdagen, säger Jeanette. Jag har behövt att träffa Tova.Vid lunchen berättar Jeannette och Conny Aagesson från Ursult att de längtar efter sin dotter Tova.

De skrattar lite åt Jeanettes frimodighet. Tova trivs väldigt bra på lägret. Hon säger att kompisarna är härliga och att hon njuter av att ha havet så nära. Tova hade varit på ett annat läger och där träffat Elin, som även hon är med på konfalägret.  Elins syster hade läst på Åhus och var väldigt nöjd. När det var Tovas tur ville hon också spendera sin konfirmationstid på detta läger, tillsammans med Elin.

Vid ett annat bord sitter en gäng konfirmander som vill sitta tillsammans istället för med sina familjer. De är så nöjda med lägret; det är bra ledare, bra väder men det allra bästa är att få kompisar från olika platser. Det är gemenskapen som är det största.

Storebror Leo är tillsammans med mamma Caroline och pappa Roger och hälsar på Isidor som går på lägret. Leo konfirmerades på Åsljunga för några år sedan men eftersom Isidor har ett annat läger i sommar passar Åhus bättre för honom.

– Det känns konstigt att familjerna är här, säger de och har svårt att förklara vad det är som gör det.

Efter maten står Agnes Nilsson Ekströms pappa Jonny och bonusmamma Marie och tittar på det stora plakatet där bedömningen av ordningen på rummen finns. De ser att Agnes rum har fått idel höga betyg och pappa är stolt.

– Det här får vi dra nytta av när Agnes kommer hem, säger han och skrattar. Kanske vi får ha ett sådant här schema hemma också!

Anledningen till att de skickat Agnes till just detta konfaläger är för att flera av hennes klasskompisar skulle gå på lägret. Både föräldrar och konfirmand är glada för det valet.

 

Från Listerkyrkan kommer Maria Ekdal med lillasyster Lovisa och konfirmand Thea. Konfirmand Annie Sarafian tillsammans med lillasyster Agnes och mamma Anna.

Utanför tjejernas länga sitter två mammor, Maria Ekdahl och Anna Sarafian. De båda kommer från Lister ursprungligen och båda konfirmerades på gården dock inte samma år. De börjar prata om olika personer som de konfirmerades med och som de efter konfat träffade på olika ungdomssamlingar runt om i distriktet. Man ser att det är glada minnen som sköljer över dem.

– Jag är  här för att mamma konfades här, min syster också och flera i släkten, säger Annas dotter Annie vars familj håller till lite i Lutherska i Göteborg till vardags. Det är tradition att konfirmeras här.

Thea Ekdahl sitter bredvid och ser lite trumpen ut men ändå glad. Hon säger att hon blev tvingad hit och mamma Maria håller med. De skrattar tillsammans åt det hela.

– Men direkt på första förträffen så fattade jag att detta var ju jättebra, säger Thea. Jag blev helt omvänd. Nu vill jag inte åka hem.

Maria är glad och hon ser att Thea har landat. Att hon har vuxit och att hon reflekterar. Maria ler när hon pratar om sin dotter.

Präst Jonas Nordén håller en Lektion för föräldrar och konfirmander.

På eftermiddagen får föräldrarna, tillsammans med ungdomarna, prova på en lektion som leds av konfapräst Jonas Nordén. Föräldrarna får fundera kring frågor som ”vad tror du att din tonåring uppskattar mest med dig som förälder” och ”vad tror du att din tonåring tycker är det jobbigaste med dig”. Ungdomarna får motsvarande frågor och det blir en stund av funderande. Post-it lappar sätts upp anonymt på tavlan så alla kan läsa, skratta och fundera. Dessutom får föräldrarna skriva ett brev till sin tonåring och ungdomarna skriver till sina föräldrar. Det blir både ögonöppnande och ljuvliga möten på detta sätt.

Man avslutar dagen med att föräldrarna får möta konfirmanderna i en brännbollsmatch. Vi mot dem. Lite som lägret och bubblan faktiskt är. Bubblan är vi. Tillsammans är vi starka. Det är i bubblan som livets stora frågor får bearbetas och diskuteras men det handlar också om att klippa navelsträngen till viss del. I bubblan växer man, i bubblan mognar man. På lördag, den 6 juli, är det konfirmation och bubblan ska brista. Det är dags att åka hem till vardagen igen, lite förändrad, lite starkare, lite mognare.

Nedan finns två filmer från lägret, en från när ungdomarna besökte Up zone och en ifrån stranden.

 

Text och foto: Helena Eriksson
Film: Emil Johnson

Det bjuds köttbullar, nypotatis och sås. Barnen är hungriga och bordet som får gå och hämta mat först jublar. Sedan äts det, ordentligt. Vid borden sitter barnen med gamla och nya kompisar. De börjar bli lite småtrötta, så här nästsista dagen på lägret. Men det gör ingenting. De är glada, de har det bra och sommarlovet är invigt med Sommarläger på EFS-gården i Höllviksstrand. 

Det har varit vaktombyte på lägerchefsposten efter många år. I år är det Rebecka Einarsson och hennes fästman Filip Nilsson som håller i trådarna. Rebecka går omkring med pärmen med de viktiga uppgifterna och hon har koll, det syns och märks.

– Jag har varit på detta läger ända sedan jag var liten, säger Rebecka samtidigt som hon övervakar vad som händer på stranden. Först var jag deltagare, sedan gick jag ledarskolan som ledde till att jag blev ledare och nu är jag lägerchef.

Rebecka är duktig på att se vad som behöver göras och styr upp. Filip är problemlösaren och inget är omöjligt. De är båda duktiga på att samla barnen men även att leda ledarna.

Linnea och Ida går årets ledarskola, något de har längtat efter i flera år att få göra.

Linnea och Ida går årets ledarskola, något de har längtat efter i flera år att få göra.

– Det är Rebecka som håller har kollen och jag är den som samlar ihop barnen, säger Filip och skrattar.

Stämningen bland ledarna är härligt varm. Man har lett Sommarläger tillsammans i många år och man känner varandra väl  och vet var man har varandra. Det finns stor tillit ledarna mellan. I år är man dock något färre ledare än man brukar vara men det fungerar bra men det är full rulle ändå. Barnen berättar att det händer något hela tiden.

Ellen, Ida, Esther, Malva, Eyra och Ellen (stora bilden ovan) trivs tillsammans. De tycker att det är kul att komma iväg hemifrån och att det är kul att träffa nya kompisar. De pratar i mun på varandra när de berättar om allt de gjort under dagarna. De är glada och de trivs.

– Man hinner inte längta hem. Man kan sakna familjen men vi vill inte åka hem!

Tjejerna berättar att planeringen är riktigt bra  och de säger att de längtar efter den dag de själva får vara ledare. Det är ett bra betyg till ledarna som tydligt är stora förebilder för barnen, de ser mer än man kan tro.

Noah, Maja och Elsa sitter för första gången tillsammans på lägret och de har kul!

Noah, Maja och Elsa sitter för första gången tillsammans på lägret och de har kul!
Noah och Maja var på körlägret i vintras tillsammans och det är deras första Sommarläger. Det är först idag som de har pratat med Elsa, som är en lägerräv, och de äter lunch tillsammans. Var för sig har de försökt att dygna men det har inte gått så bra.

– Vi somnade vid kl 4 eller 5, säger de och ser stolta ut. Vi ska prova i natt igen alla tre.

Sommarläger har funnits i så många år att ingen riktigt vet hur länge. En ledare menar att han var barn på lägret på slutet av 50-talet men är inte helt säker. Det är en stark tradition att inleda sommaren och sommarlovet på gården, på Sommarläger. Det betyder sol, hav, bad, kompisar, aktiviteter, bibeltimmar och skratt i mängder. Vad mer kan man begära!

Text och foto: Helena Eriksson

Så var det äntligen dags för årets Föräldrafritt! EFS-gården i Åsljunga, med den glittrande sjön och skogens grönska, badade i solsken och välkomnade på allra bästa sätt. De flesta har varit med flera år innan men det fanns även ett gäng som åkte till Åsljunga och lägret för första gången. Oavsett var det stora förväntningar hos både de barnen och de vuxna – en hel helg utan föräldrarna – inte helt fel! 

Föräldrafritt är ett läger dit barn i åldern 5-11 år får åka tillsammans med någon vuxen men inte med någon förälder. De flesta barn tar med sig mor-och/eller farföräldrar men det finns de som tar med sig en moster/faster eller en fadder. Lägret är varje år väldigt efterlängtat, så även i år. Sammanlagt var det 75 personer som tillbringade helgen tillsammans. Det var i år den sjätte gången som lägret anordnades och många har varit med varje år. Det betyder att vissa barn har blivit för gamla för lägret men vill följa med sina vuxna ändå, därför kan man nu komma med som hjälpledare. Sex tjejer och killar fanns med och gick in i olika uppgifter tillsammans med ledarna och de gjorde alla ett fantastiskt jobb.

De fyra unga ledarna tillsammans med de sex hjälpledarna.

En av dem var Benjamin Nilsson Wiberg. Han valde att finnas med vid fisket men hamnade ute i kanoterna en hel del också.

– Det var jätteroligt att vara hjälpledare och ha lite mer ansvar man blev lite som en hjälte, säger Benjamin och skrattar till.

På frågan om han tror att han gjorde någon skillnad för någon på lägret så är svaret ja:

– Jag tror att jag såg några av barnen som behövde ses och behövde lite extra hjälp.

Hjälpledarna fick också vara med på ledarsamlingarna och därmed var de också med på vad som skulle hända under dagarna. De fick stöttning av en av ledarna som såg dem lite speciellt och peppade dem i sitt ledarskap. För Ina Bernesson, som varit på lägret i flera år, blev det en rolig upplevelse:

– Det kändes mer fritt, säger Ina. Det var roligt att få vara med på ledarsamlingarna och veta lite mer än deltagarna om vad som skulle hända.

Ina berättar också att det kändes bra och viktigt att vara en förebild.

– Jag tyckte att det var lättare att hjälpa deltagarna när alla visste att jag var hjälpledare.

Två andra hjälpledarna, 13-åriga Alice och Wilma,  gjorde en film om lägret. En uppgift de tog på stort allvar och tog ansvar för helt och håller själv. Resultatet blev strålande, klicka på bilden för att se filmen.

Temat för lägret var Fötter och det visade sig i olika andakter och aktiviteter. Man målade fötter, pratade om fötter och man sjöng om fötter. Eftersom vädret visade sig från sin allra bästa sida tillbringades mesta tiden utomhus. Många barn, och vissa ledare, passade på att bada även om vattnet var allt annat än varmt.

Ja, det var full rulle i dagarna två där alla trivdes. De vuxna njöt av att få tillbringa tid med barnen och tvärtom. Maten var serverad och ingen behövde diska, aktiviteterna fanns förberedda och tiden till varandra var prioriterad.  Nu är det dags att börja längta till nästa år!

 

Text: Helena Eriksson
Foto: Helene Nilsson, Helena Eriksson
Film: Wilma Jarbo, Alice Bengtsson