Att få förtroende att komma in på djupet

Det har inte varit så mycket snö i Åre sedan på 1960-talet. Vädret är kallt men friskt och soligt. Backarna är välpistade och redo för många åkare under vintern. Som vanligt arrangerade Salt Sydsverige en resa till Åre under sportlovet och när bussen drog iväg med de 36 deltagarna och ledarna, var det stor förväntan och längtan till backarna som låg i luften. Och vilken vecka det blev!

Under en vecka i Åre hinner man med mycket mer än att åka skidor och bräda. Det finns tid för snöbollsbrännboll, att bada i vedeldad tunna, lekar, kvällsåkning, längdåkning och andakter varje dag. En kväll samlas man också i stavkyrkan för en mässa, en stund som alltid är viktig och betyder mycket för alla som är där. Men den mesta tiden tillbringar man i backarna.

Emma Sellergren var med på resan förra året och valde att följa med även detta år.

– Vi var ett gäng tjejer som var med förra året som blev väldigt tajta och kom varandra nära, säger hon. Vi träffas och hörs av på sociala medier och för oss alla var det en självklarhet att åka med i år igen.

Mika Svensson konfirmerades i somras och var med på sin första resa. När han får frågan om hur det har varit utbrister han genast:

– Det har varit svinbra!

Han forsätter:

– Vädret har varit jättebra och jag har fått många nya kompisar, det har varit lätt att lära känna folk. Det är roligt att ledarna vill göra sådan som vi också vill göra, köra off pist och i skogen och sånt. Resan har varit fantastiskt.

Årets ledare: Gabriel Fürstenberg, Fredrik Jönsson, Daniela Åberg, Tobias Nordén, Jonas Helgesson och Magnus Lennartsson. Fattas på bilden gör Christoffer Lundahl.

En av ledarna är Daniela Åberg som är med på Åre-resan som ledare för första gången. Danni, som hon kallas, har varit på många läger under sin egen uppväxt, något som har fått betyda enormt mycket för henne.

– Att som vuxen få finnas med som ledare på läger är viktigt och väldigt roligt, säger hon. Det handlar om att ge tillbaka till Salt och till Gud. Det har varit ofantligt viktigt för mig att kunna åka på läger under min uppväxt, och ledarna har alltid varit väldigt betydelsefulla för mig. Att få komma tillbaka som ledare själv är en välsignelse.

Men det handlar inte bara om att ge tillbaka, det är roligt också. Det handlar om ungdomarna, om mötet med dem.

– Det allra bästa med veckan har varit alla samtal och att komma ungdomarna nära, fortsätter Danni. Man hinner dela mycket av livet när man reser på detta sätt, när man åker skidor tillsammans, när man åker lift ihop. Att få vara en röst som uppmuntrar dem är fantastiskt men man får så otroligt mycket uppmuntran tillbaka från dem också. Det är stort att få förtroende att komma dem in på djupet.

Årets grupp har inte haft stora grupperingar och man har sett varandra, ungdomarna själva har sett till att ingen varit ensam. Gemenskapen har varit stor. Säkerligen beror det till viss del på det äventyr man råkade ut för på resan upp när man, endast 30 min från Hållandsgården där de skulle bo, åkte i diket. Vägarna däruppe är plogade lite för långt ut i vägrenen och bussen hamnade lite för långt ut och gjorde en snäll avåkning. Det blev ingen uppståndelse och ingen skadades. Krisplanen gick in och ungdomarna kom ut i backen endast tre timmar senare än planerat. Ledarna gjorde ett storartat jobb med att följa upp och redan dagen efter var uråkning överspelad även om det var lite läskigt att åka av, det tycker de alla.

– Eftersom det gick bra blev det istället lite spännande, säger Johanna Lennartsson som var på sin fjärde resa till Åre. Men man kan nog säga att alla var noga med att ha sina bälten på efter detta. Och visst tänkte man lite på det när man var på väg hem.

Trots detta blev det en fantastisk vecka. Som Mika uttrycker det:

– Det bästa med hela lägret har varit alla människor som man lärt känna.

Det är vad det handlar om; gemenskap och lära känna nya människor, att få fördjupa vänskaper samtidigt som man gör roliga saker. Det var ett gäng trötta deltagare och ledare som klev av bussen. Att de hade haft en bra vecka syntes tydlig på dem och alla var noga med att krama om varandra innan man for hem till vardagen igen.

Text: Helena Eriksson
Foto: Daniela Åberg, Helena Eriksson