Att vara en lärjunge

Emma Råvall är en av de som valt att gå lärjungaskolan denna termin. Här berättar hon om hur hon upplevt terminen och hur den har påverkat henne och andra omkring henne. 

Det är något speciellt med att vara på läger. Oavsett hur länge eller var någonstans det är, så kommer man alltid snabbt in i bubblan – lägerbubblan. I den är allt lite extra kul och det är lättare att tro. Kanske beror det på att man lever så intensivt med andra kristna och lär sig så mycket nytt om Gud. Men så fort man kommer hem hamnar man i gamla rutiner igen och allt det där som var så lätt och härligt glöms liksom bort.

 Till min förvåning och glädje gällde det inte riktigt lärjungaskolan. Varje gång jag kommit hem från en av träffarna och sen även flera dagar efter, satt en del av känslan kvar. Jag har kommit på mig själv med att välja lovsångslistan framför vanliga musiklistan på spotify flera gånger om dagen. Jag har börjat söka efter bibelord på internet på tåget hem från skolan. Jag har börjat be för små saker under dagen, vilket jag inte gjort så ofta innan.

 Jag tror det beror på att lärjungaskolan har ett så tydligt fokus på just undervisning och vår personliga tro, men också att det finns en så enkel och härlig stämning.

 Undervisningen har för mig varit väldigt relevant och har gått att koppla till vardagen. Vi har bland annat pratat om kristen livsstil och ledarskap, två ämnen som gett mig både svar, nya tankar och verktyg att ta med mig hem och fortsätta reflektera kring. För kristna är vi ju hela tiden, men det kanske inte alltid är så att man tänker på vad det innebär att leva som det eller hur man lever efter Guds vilja i dagens samhälle.

Vi som deltog fick alla chansen att hålla i en andakt om vi ville. En uppgift som var spännande och ny för mig. Det utmanade/uppmuntrade mig att fundera och förbereda hemma, något som fick mig att fortsätta att reflektera över min tro även utanför lägersituationen. Det fick mig också att veta att jag vågar att hålla i en andakt själv och lita på att den är i Guds händer.

  Något som inte går att undgå med läger, eller kristna sammanhang överlag, är det underbara umgänget. Det är på något sätt annorlunda från det man kanske har i skolan eller på jobbet. En av sakerna jag tyckt varit så bra med lärjungaskolan är just att få dela klassrummet med andra och kunna diskutera allt mellan himmel och jord, om det så var under en lektion, runt matbordet eller mitt i natten (eftersom vi var dåliga på att gå och lägga oss i tid…). Att kunna diskutera och umgås så enkelt fast man inte känner varandra toppenbra är jätteskönt, speciellt eftersom vi alla höll med om att diskussioner lätt blir till argumentationer och debatter i t.ex. skolmiljön.

En annan bra sak med lärjungaskolan har varit att man åkt hem emellan och fått tid att tänka efter över vad som sagts, men efter inte allt för lång tid fått återvända till samma gäng igen och kunnat fortsätta på trådar eller börja på nya.

Det vi pratat om dessa tre helgerna har verkligen satt sina spår hos mig på olika sätt, fått mig att växa i min tro och lärt mig hur jag ska släppa in Jesus i vardagen. Jag har blivit inspirerad och motiverad att fortsätta lära känna Gud mer. Ett konkret exempel på hur lärjungaskolan påverkat mig är att jag tog tag i att skapa en kristen skolgrupp på min skola tillsammans med några andra som också var med på lärjungaskolan och det har visat sig uppskattat på skolan och har fått mig att identifiera andra med samma tro som mig i min vardagsmiljö.

Text: Emma Råvall
Foto: Privat