Med Guds nåd och massor av kaffe
Telefonen ringer och Håkan ser att det är Stefan Holmström som är på tråden. Det suger till i magen då han förstår vad samtalet kommer att handla om. När han lyfter luren kommer han att få reda på hur hans närmaste framtid ska se ut. Antingen blir han EFS och Salt Sydsveriges nya vikarierande distriktsföreståndare eller så fortsätter livet på den väg han redan nu vandrar på.
Han känner sig dock trygg i vilket svar han än kommer att få av missionsföreståndaren. Om han får vikariatet väntar en enormt spännande utmaning. Om svaret blir ett annat så vet han att Gud har en annan plan för honom.
Hur kommer det sig att man söker en tjänst som lite allmänt kallas för ”en omöjlig tjänst”?
– Det var inte något jag hade tänkt på att söka, säger Håkan Lindberg. Men något i mig kände att jag trots det var tvungen att tänka igenom det hela noggrant.
Håkan har stor erfarenhet av EFS på alla nivåer – riks, distrikt och lokalt där han funnits med som både anställd och förtroendevald i flera olika uppgifter. Han anser sig vara en hyfsat god administratör och känner distriktet väl genom det arbete han haft de senaste åren som kringresande predikant. Under tjänstledige distriktsföreståndarens sjukskrivning har han även vikarierat på vissa av Allan Svenssons arbetsområden och det tycker han har fungerat mycket bra.
– Dessutom var det en hel del människor som tyckte att jag skulle söka tjänsten, säger Håkan, det fick mig att fundera. Den yttre kallelsen fanns där likväl som den inre. Efter mycket bön kom jag fram till att jag skulle söka.
Något som kommer upp i vårt samtal är hans bakgrund med utbrändhet; kommer Håkan att orka och klara av det hårda tryck och det något spretiga arbete som distriktsföreståndartjänsten faktiskt innebär.
– Det är något som vi absolut måste adressera, säger Håkan. Självklart förstår jag att människor kan vara fundersamma. Jag tror dock att den erfarenhet jag har av att ha varit utbränd kan vara en tillgång i arbetet. Jag har lärt känna sidor av mig själv där jag nu bättre förstår hur jag fungerar, jag känner till hur min stress fungerar. Jag har lärt mig att strukturera min tid, att delegera och att säga nej. Det är viktigt att välja sina fajter – vilka som är viktiga att verkligen ta tag i och vilka man kan låta bero. Lägger man hela sin själ i allt, tar själen slut. Så är det bara.
Håkan har människor runt sig som har som uppgift att se Håkan lite extra, att vara uppmärksamma om det börjar bli för mycket för honom.
– Det finns en god omsorg både på expen och i distriktsstyrelsen, säger Håkan, vi hjälps alla åt att se varandra.
Håkan växte upp i Lerberget och är en så inbiten EFS:are man kan vara. Hans mormors farfar var från 1869 ledare för väckelsen på Lerberget och skänkte tomten där missionshuset byggdes 1881. Sedan dess har släkten funnit i rörelsen. Håkan fanns med på FG/PG i Lerberget och senare i Kullabygdens UG. Som tonåring, 1981, blev han engagerad i EFS Ungdomsforum och var sedan med på hela 18 sådana i följd där han hade olika roller under åren.
Efter studenten bar det av till bibelskolan på Hjälmared och efter lumpen påbörjades teologistudierna på Johannelund.
– Det var först när jag började studera teologi som skolan blev rolig och jag förstod att jag hade läshuvud. Grundskolan och gymnasiet var inte speciellt roligt, säger Håkan, jag var en medioker student och av grupptryck valde jag att läsa ekonomi, något som jag idag inte alls kan förstå. Min styrka är ju språk, ord och att skriva!
Musiken har alltid spelat en stor roll i Håkans liv och då är det främst hårdrocken som gäller även om han även tycker om andra musikstilar.
– Ah, Deep Purple och de andra klassiska gängen…, säger Håkan, det är uttrycksfull och kraftfull musik! Att vara på Sweden Rock i Sölvesborg varje år är för mig vad älgjakten är för många norrlänningar. I somras fick jag möjligheten att viga ett par under festivalen med Scorpions som ingångmusik!
Håkan klär sig lite som en hårdrockare och med sitt hål i örat händer det att han provocerar.
– Örhänget har jag kvar mest för att jag inte ska ta mig själv på allt för stort allvar, säger Håkan. Och alltid retar det någon, säger han med spjuver i blicken. Jag tycker om att bryta de fördomar som finns mot kristna och i synnerhet mot präster. Naturligtvis utan att ge avkall på innehåller i min tro eller min respekt för Gud. När jag predikar är jag exempelvis alltid mer propert klädd än jag är privat.
När Håkan träder i tjänst den 1 maj står nyplantering högt på agendan. Han vill finna nya vägar och strategi för att det redan påbörjade pionjärarbetet ännu mer ska gå från ord till handling. Håkan har också ett stort hjärta för de små föreningarna och han vill hjälpa dem att utvecklas:
– Jag vill inte behöva vara med och lägga ner någon förening, säger Håkan.
Håkan har en stor gåva i att undervisa och predika och han kommer att försöka samordna besök i olika föreningar med predikningar. Han kommer också, i ett första skede, åka runt till de anställda och besöka dem på deras arbetsplatser i de olika kyrkorna för att samtala och se hur de arbetar.
– Och jag längtar efter att vi ska bli ett distrikt där bibelläsningen får ta ännu större plats!
Skrivbordsstolen står ännu tom. Av respekt. Vår nye vikarierande distriktsföreståndare tillbringar flera dagar i veckan på expen men sätter sig inte i stolen förrän han träder in i sin nya tjänst. Med tacksamhet, ödmjukhet och stor förväntan men även med bävan och koncentration ser Håkan Lindberg framemot en ny tid i sitt liv. En tid som börjar när skrivbordsstolen blir hans.
Några snabba:
Sommar eller vinter
Sandaler eller cowboyboots
Bio eller film hemma
GT eller NT
Husvagn eller tält – ”hotell tack”
Stad eller landsbygd
P1 eller P4
Bil eller motorcykel – ”svår fråga…”
Choklad eller lösgodis
Text: Helena Eriksson
Foto: Privat