Pulsen på… Sara Ivarsson
En sak är säker – Sara Ivarsson, pedagog i Lerbergets kyrka, gillar verkligen sitt jobb! Hon strålar när hon pratar om ”sina” barn och ungdomar och hennes hjärta är fyllt av önskan att beröra dem. Det är tydligt att Sara är på helt rätt plats, just nu, just här.
Lerbergets kyrka är inte bara Saras arbetsplats utan även hennes hemförsamling. Hon finns med som frivillig i andra uppgifter och kyrkan är hennes familjs andliga hem. Hennes längtan och dröm efter en kyrka där det kryllar av människor driver henne:
– Tänk om kyrkan kunde vara en plats det är naturligt för människor i alla åldrar; barn, ungdomar och vuxna hålla till. En kyrka där det smäller i dörren hela tiden och folket strömmar in, säger Sara. Jag kan se framför mig att i något hörn tränar ett gäng sång, man snickrar i ett annat hörn och några sitter framför datorn. Där det är tydligt att alla trivs tillsammans.
Sara har ett ledord som hon återkommer till gång och på gång när hon tänker på sitt arbete, sitt ansvar – beröra.
– Jag vill beröra de jag möter. Kyrkan är inte vilket ställe som helst och min uppgift är att beröra människor, säger Sara. Jag menar inte att det är jag som ska beröra men att jag får vara ett verktyg som kan få människor känna sig sedda, få dem att växa, få dem att hitta sig själv.
Sara är utbildad idrottspedagog vid Halmstad högskola. I slutet av sin utbildning började hon fundera på hur och var hon ville arbeta. Allt ställdes på sin spets.
– En längtan efter att arbeta med ungdomar växte sig starkare och starkare i mig och när det blev dags att söka jobb sökte jag arbete som idrottspedagog men även som ungdomsledare i kyrkan, säger Sara. Jag tänkte att Gud fick leda mig rätt och jag fick jobb som ungdomsledare i en kyrka i Halmstad med stort ungdomsarbete.
Det blev verkligen rätt för Sara som har fortsatt på denna bana med arbete i Fleninge kyrka innan hon kom till Lerbergets kyrka för 8 år sedan.
Sara är uppvuxen i ELM i Åstorp och hela uppväxten har präglats av läger, barn och ungdomsgrupper samt att hennes familj var väldigt aktiv inom kyrkan. Under sitt konfaläger blev Jesus tydligare i hennes liv och hon ville finnas med i kyrkan för sin egen skull, inte bara hänga med dit för att mamma och pappa var där.
– På ett konfaläger är man hemifrån under en längre tid för första gången. Man klipper navelsträngen lite grann och börjar stå på egna ben, säger Sara. Man får börja tänka själv och det leder till egna beslut.
Sara är gift med Magnus och de har tre pojkar. Hon tycker att arbetet för det mesta går bra att kombinera med familjen med viss hjälp av barnens mor- och farföräldrar. Familjen får hänga på hennes arbete när det fungerar. Exempelvis följer de gärna med på läger, något som berikar både hennes söners liv som ungdomarna på lägret.
– Det är ju inte ett ”måndag till fredag, åtta till fem” arbete, säger Sara. Vi som familj är väldigt medvetna om det och vi har valt att prioritera på detta sätt. Jag finns t ex i kyrkan på fredagskvällarna när andra familjer kanske har fredagsmys och då får vi skapa familjetid vid andra tillfällen. Man får ge och ta!
Det är dags för Sara att gå till nästa grupp. Det börjar slå i dörrarna och barn efter barn kommer springande in i kyrkan, förväntansfulla inför dagens sångträning i Soul Children. Saras dröm kanske inte är allt för långt avlägsen – redan nu slås det i dörrarna och det är här man vill vara!
Text: Helena Eriksson
Foto: Privat