Ett energiknippe med stort djup
Sällan möter man någon som ständigt strålar såsom hon gör. Hennes blick är tydlig och varm. Hon ser varje människa och leendet lämnar aldrig hennes ansikte. Det är viktigt för henne att ge alla samma bemötande, de ska känna sig sedda, uppmuntrade och unika. Det är vad varje människa som möter Louise Malmborg, ungdomsledare i EFS-kyrkan i Ängelholm, gör. Känner sig sedda, uppmuntrade och unika.
Sedan höstterminens början arbetar Louise på 40% som ungdomsledare i kyrkan samtidigt som hon studerar till studie- och yrkesvägledare på heltid. Man kan tycka att det låter mycket men Louise får tiden att gå ihop mycket för att övriga i arbetslaget är villiga att anpassa sina tider efter hennes studier.
– När jag fick telefonsamtalet från de som arbetade med att rekrytera en ny ungdomsledare hade jag inte haft någon tanke på att söka tjänsten, berättar Louise leende. Men när de ringde och berättade om sina tankar så kändes det rätt direkt att, ja – det var för mig.
Louise är uppvuxen i ett kristet hem där kyrkan varit en naturlig del. Man hörde hemma i S:t Olof i Helsingborg men ett år innan konfirmationen tillbringade familjen tio månader i Thailand. Familjen var inte en del av en församling där utan firade gudstjänst hemma i den mån de kunde. Vid ett tillfälle mötte de en familj som tillhörde en mer karismatisk församling i Sverige. De bad tillsammans och Louise hörde för första gången någon som talade i tungor. Pausen från församlingslivet i kombination med den underliga upplevelsen att höra någon tala i tungor för första gången ledde till att Louise ifrågasatte den tro hon och hennes familj bekände sig till. Hon berättar att hennes föräldrar pratade med henne och systern om att det var upp till barnen själva att välja om de ville följa Jesus eller inte.
– Det var ett uppvaknande för mig, säger Louise fundersamt. Det var mitt beslut, jag kunde inte leva på mina föräldrars tro.
Det blev dags för konfirmation och Louise minns att hon sa till Gud att nu hade han en månad på sig att visa sig för henne. Det blev inga blixtnedslag eller brinnande buskar men han ryckte tag i henne. En längtan och en nyfikenhet väcktes.
Under sin gymnasietid började hon, som var gymnast sedan tidigare, att dansa och det blev viktigt för henne. Hon hörde om en bibelskola i Australien, Hillsong college, som hade en danslinje, det lät intressant.
– Jag var inte riktigt säker i min tro men bibelskola och dans lät som en bra kombination, säger Louise. Jag visste egentligen inte alls vad jag gav mig in på. Flytta hemifrån, flytta till ett nytt land och börja en ny skola som jag inte visste mycket om. Idag kan jag se tillbaka och tänka att det var lite naivt men samtidigt blev det väldigt bra. Det var häftigt att inse att man kunde göra en nystart på det sättet.
Det blev så bra att Louise stannade i två år. Hennes tro blev stabil och hon växte som människa.
Under hennes tid i Australien bytte hennes föräldrar kyrka och kom till Ängelholm. Louise hade varit i kyrkan någon gång och hennes rumskamrat i Sydney hörde hemma i just EFS-kyrkan. Det blev naturligt för dem båda att tänka att det var dit man skulle komma tillbaka och de visste tidigt att de ville teama i församlingen.– Min relation med Jesus växte under tiden på Hillsong, säger Louise och ler åt minnet. Jag såg att kyrkan kan vara fantastiskt rolig och att det fanns fler sätt att “göra kyrka” än det jag förut upplevt. Jag såg att det är kul att engagera sig och jag insåg att Gud har en kallelse för mig. Gud och jag skapade mitt liv tillsammans.
– Jag teamade i 1,5 år, säger Louise. Jag lärde mig mycket och mina tankar gick ofta kring olika kyrkors kultur och uttryck men jag såg också att Gud jobbade med mig lika mycket här i Sverige som han gjort i Australien. Han är densamme överallt.
Dansen har Louise tagit sig med till EFS-kyrkan som redan hade olika dansgrupper. Hon har kommit med en ny dimension och, liksom hon gör i allt ungdomsarbete, låter hon de unga få ta plats och prova på ledarskap och ansvar.
Helena Bonde, som ansvarar för barnarbetet i församlingen, har bara gott att säga om sin kollega:
– Louise är väldigt smidig och effektiv, säger Helena. Det hon tar på sig fixar hon, hon är pålitlig och snabb att verkställa. Hon är kanske inte den som hörs och syns men hon gör ett stort arbete lite bakom.
Helena forsätter:
– Hon är smidig som person också och kan prata med alla på ett behagligt sätt samtidigt som hon är en god lyssnare. Jag är glad att ha henne som kollega!
Louise stora styrka enligt henne själv är att hon är handlingskraftig. De flesta skulle hålla med men skulle nog säga att en ännu större styrka hon har är hennes unika sätt att uppmuntra människor. Bara genom ett kort möte får hon människor att gå med lite rakare ryggar och känna sig unika. Hon vet själv vem hon är i Jesus och att hennes identitet ligger där. Det är så tydligt att det smittar av och inspirerar bara genom att möta henne. En stor och viktig gåva som hon förvaltar mer än väl.
Text: Helena Eriksson
Foto: Frida Lubera, Privat, Helena Eriksson