Besök i bubblan
Det är besöksdag. Hos konfirmanderna finns en viss längtan, en viss oro men även lite besvär. De har levt i en bubbla i över två veckor. En bubbla där omvärlden inte finns, en bubbla där vardagens våndor inte finns, en bubbla där skolans värld inte finns, en bubbla där kompisarna hemifrån inte finns. Så kommer föräldrar och syskon och knackar på. Bubblan störs lite. Hur ska man få ihop dessa två världar, det vanliga hemmavid med bubblan? Det är besöksdag på konfirmationslägret på ÅhusGården.
Visst är det glada hurrarop och härliga kramar när konfirmanderna möter sina familjer. Det är ju trots allt den stora tryggheten som kommer och hälsar på. Man börjar dagen med en gudstjänst där bland annat ungdomarna sjunger gospel. Dagen innan har de haft en workshop med Evelina Landh som arbetat med gruppen, med enskilda, med sånger och med texter. Det är imponerande att höra vad en dags övning har gett. Modiga ungdomar som till och med sjunger solo.
Efter gudtjänsten får föräldrarna möjlighet att se var deras ungdomar håller hus. De flesta rum är väldigt välstädade just denna dag. Man märker att det här är en väldigt viktig dag för föräldrarna, att dels få träffa sina barn, dels få se hur deras vardag i bubblan ser ut.
Vid lunchen berättar Jeannette och Conny Aagesson från Ursult att de längtar efter sin dotter Tova.
– Jag har faktiskt kommit och hälsat på några gånger innan besöksdagen, säger Jeanette. Jag har behövt att träffa Tova.Vid lunchen berättar Jeannette och Conny Aagesson från Ursult att de längtar efter sin dotter Tova.
De skrattar lite åt Jeanettes frimodighet. Tova trivs väldigt bra på lägret. Hon säger att kompisarna är härliga och att hon njuter av att ha havet så nära. Tova hade varit på ett annat läger och där träffat Elin, som även hon är med på konfalägret. Elins syster hade läst på Åhus och var väldigt nöjd. När det var Tovas tur ville hon också spendera sin konfirmationstid på detta läger, tillsammans med Elin.
Vid ett annat bord sitter en gäng konfirmander som vill sitta tillsammans istället för med sina familjer. De är så nöjda med lägret; det är bra ledare, bra väder men det allra bästa är att få kompisar från olika platser. Det är gemenskapen som är det största.
– Det känns konstigt att familjerna är här, säger de och har svårt att förklara vad det är som gör det.
Efter maten står Agnes Nilsson Ekströms pappa Jonny och bonusmamma Marie och tittar på det stora plakatet där bedömningen av ordningen på rummen finns. De ser att Agnes rum har fått idel höga betyg och pappa är stolt.
– Det här får vi dra nytta av när Agnes kommer hem, säger han och skrattar. Kanske vi får ha ett sådant här schema hemma också!
Anledningen till att de skickat Agnes till just detta konfaläger är för att flera av hennes klasskompisar skulle gå på lägret. Både föräldrar och konfirmand är glada för det valet.
Utanför tjejernas länga sitter två mammor, Maria Ekdahl och Anna Sarafian. De båda kommer från Lister ursprungligen och båda konfirmerades på gården dock inte samma år. De börjar prata om olika personer som de konfirmerades med och som de efter konfat träffade på olika ungdomssamlingar runt om i distriktet. Man ser att det är glada minnen som sköljer över dem.
– Jag är här för att mamma konfades här, min syster också och flera i släkten, säger Annas dotter Annie vars familj håller till lite i Lutherska i Göteborg till vardags. Det är tradition att konfirmeras här.
Thea Ekdahl sitter bredvid och ser lite trumpen ut men ändå glad. Hon säger att hon blev tvingad hit och mamma Maria håller med. De skrattar tillsammans åt det hela.
– Men direkt på första förträffen så fattade jag att detta var ju jättebra, säger Thea. Jag blev helt omvänd. Nu vill jag inte åka hem.
Maria är glad och hon ser att Thea har landat. Att hon har vuxit och att hon reflekterar. Maria ler när hon pratar om sin dotter.
På eftermiddagen får föräldrarna, tillsammans med ungdomarna, prova på en lektion som leds av konfapräst Jonas Nordén. Föräldrarna får fundera kring frågor som ”vad tror du att din tonåring uppskattar mest med dig som förälder” och ”vad tror du att din tonåring tycker är det jobbigaste med dig”. Ungdomarna får motsvarande frågor och det blir en stund av funderande. Post-it lappar sätts upp anonymt på tavlan så alla kan läsa, skratta och fundera. Dessutom får föräldrarna skriva ett brev till sin tonåring och ungdomarna skriver till sina föräldrar. Det blir både ögonöppnande och ljuvliga möten på detta sätt.
Man avslutar dagen med att föräldrarna får möta konfirmanderna i en brännbollsmatch. Vi mot dem. Lite som lägret och bubblan faktiskt är. Bubblan är vi. Tillsammans är vi starka. Det är i bubblan som livets stora frågor får bearbetas och diskuteras men det handlar också om att klippa navelsträngen till viss del. I bubblan växer man, i bubblan mognar man. På lördag, den 6 juli, är det konfirmation och bubblan ska brista. Det är dags att åka hem till vardagen igen, lite förändrad, lite starkare, lite mognare.
Nedan finns två filmer från lägret, en från när ungdomarna besökte Up zone och en ifrån stranden.
Text och foto: Helena Eriksson
Film: Emil Johnson